JagKanNina

I söndags var jag på oscarsgalan...eller kanske mer En Oscarsgala än Den Oscarsgalan. Var hemma hos min f.d. chef och tittade på galan med mina f.d. bioarbetskamrater. Vi har som tradition att se den på bion tillsammans varje år men nu har ju bion som bekant stängt så vi fick improvisera lite. Vi tänkte att nästa år ska vi vara med på den riktiga galan. Tänkte att bästa sättet att få komma dit är att göra en film. Eftersom vi har ont om tid får det bli en kortfilm som blir nominerad i bästa utländska kortfilmskategorin. Och eftersom jag är kort så tyckte alla att jag skulle passa bra i en kortfilm. Det blir en dokumentär. Alla kontroversiella ämnen måste ju tas upp så den ska att handla om en tjej (jag) som måste sluta jobba på en biograf och blir deprimerad och lägger sig framför tåget men lyckas inte ta sitt liv utan blir bara av med benen. Hon är naturlligtvis både antisemit och rasist men blir vän med den mörkhyade juden som blir hennes personliga asistent och omvärderar hela sitt liv.
 
Ja, den kommer garanterat vinna en Oscar. Jag måste ju offra mina ben för att dokumentären ska bli realistisk men vad gör man inte för en oscar? Vi tänkte börja med att vara med på uppsalas kortfilmsfestival och sen vinna en guldbagge och sedan vidare till oscarsgalan. Lätt som en plätt.

Nu hoppas vi bara att oscarsgalan är handikapanpassad. Vore ju lite snopet om jag inte kunde vara med när jag har offrat både benen och mitt rykte för filmen.

Jag tror att Film i västerbotten kommer bli lyriska över idén och tjippa in med några miljoner när de får höra att den ska vinna en oscar...eller varför nöja sig med en?