JagKanNina

Igår var jag på afrikansk dans/gympa i parken. Nu rör jag mig som en höggravid gamling. När jag ska ta upp nåt från golvet hör jag mig själv säga Ohfff när jag jag böjer mig ner sen samma Ohff när jag ska räta upp kroppen igen. 

Det var roligt men jobbigt. När det hade gått 3 minuter av passet började en stark önskan att det snart var över växa till liv. Det var tur att jag inte visste att det var 57 minuter stjärtvick med hopsahopsa och flax med armar kvar. Hur bär man sig åt att vicka på ändan, gå steg i en speciell riktning i en särskild takt och röra på armarna efter bestämda mönster samtidigt?? Det sägs att män har sämre kordinationsförmåga än kvinnor. Jag måste vara en man!

Jag har dock en känsla av att jag nästa torsdag har förträngt hur ryggen känns som en bräda och insidan, ja insidan, av låren känns som att jag är 90 år och väntar på diverse proteser och ledkulor och tänker Men det var ju roligt, inte var det så farligt.

Så om du bor i Umeå så kom till Vänorsparken klockan 19 nästa torsdag och vicka på rumpan i takt med tummorna bump bump för risken att jag är där är stor.

Imorgon ska jag testa bågskytte.. Det blir ett fint komplement med träningsvärk i armarna också. Snart är hela kroppen obrukbar.