Äventyr

Igår åkte jag buss till Luleå. Vi hade en bussvärdsprao på bussen. Kvinnan i högtalarna sa att vi skulle vara snälla med honom. Han skulle få äran att ta betalt av oss. Både jag och den tråkiga kvinnan brevid mig tog för givet att han var en kille på 15 år. Han var ungefär 55 och såg ut som en flinande Göran Persson. Han vinglade omkring och flinade. Missförstå mig inte, jag tycker om glada människor...men han var väldigt klämkäck! Han var nog lite nervös i början men i slutet av resan bytte han soppåsarna aldeles själv! Duktigt värre.

Jag såg mycket intressant på min resa (det visades ingen film eftersom de hade glömt att ta med en...) som jag tänkte ta kort på men jag hann lixom inte. Bussar går ju så fort. Det är roligt att titta på lastbilschauförerna när man åker förbi dem. De gör mycket kul när de tror att man inte ser dem...

Kommentarer
Postat av: Monstruösa Margit

Skulle mycket hellre arbeta som lastbilschaufför än praktisera som soppåsbytarkille. Finns mycket jag hellre skulle göra än det. Faktiskt.

2007-03-22 @ 11:09:13
Postat av: Nina

Mostuösa du: Han såg ganska glad ut. Han var säkert en arbetslös bankdirektör eller nåt annat högutbildat som såg det som en kariärsmöjlighet att bli bussprao.

2007-03-23 @ 13:22:37

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0