En nära naturenupplevelse.

Jag anade inte när jag gick upp för berget riktigt hur dålig idé det är att elda ensam i mörkret på ett skogigt berg.

                  image161

Igår fick jag en längtan efter att grilla eller rättare sagt elda lite för jag hade just ätit. Jag la ner lite tidningspapper och en tändsticksask i väskan och traskade ut. Först tänkte jag att jag skulle gå till sjön där det finns vedträn och fina eldstäder men kände att det trots allt är en bit bort, klockan var mycket, solen skulle snart gå ner och jag ville inte riktigt gå ensam hem ett par kilometer genom en mörk skog sen, så jag gick till ett närbeläget berg istället. Eller berg och berg..kanske är det en kulle med skog på men enligt min mening är det nog ett litet berg.

Det var mysigt att sitta där och peta i elden och höra knastret. Det är nåt fridfullt och romantiskt med eld oavsett om man eldar ensam eller har någon med sig. Av någon anledning förväntar jag mig aldrig att träffa på djur när jag är i en skog. Det finns ju så mycket plats så varför skulle djuret vara precis på samma plats som jag? Därför blev jag lite överraskad när jag tittade upp från elden och insåg att en orange katt låg på en stor sten och stirrade på mig. Jag måste erkänna att den gjorde mig lite illa till mods så jag sa åt den att sluta stirra på mig. Den stirrade lite till, hoppade ner från stenen och gick iväg. Jag skulle tro att den tänkte i liknande banor som jag: Undrar om hon är tam eller har blivit förvildad och bor här?

Jag fortsatte i alla fall att mata min eld med kvistar som jag hittade. Även en och annan bra petpinne strök med när jag inte längre ides resa på mig för att hämta fler. Det blev mörkare och mörkare och elden blev mindre och mindre. Jag började så smått känna mig som "Tummen tittar på natten" när jag plöttsligt hör hur djur kommer nerhoppande från stenen bakom mig. Min första tanke var att det var katten som var tillbaka men det såg mindre ut. Jag harklade mig för att ge mig till känna och djuret tvärstannar. Jag hade nu två alternativ. En igelkott eller en stor råtta typ bisamråtta. Igelkottar har för visso också munnen full av små vassa tänder men efter historier jag har hört om bisamråttor som känner sig trängda så var jag glad att se den lilla stenen traska iväg en bit på typiskt igelkottvis.

Jag kände nu att jag hade fått nog av överraskande naturupplevelser så jag packade ihop mina prylar och började gå efter stigen jag kom från...trodde jag. Vad jag inte insåg när jag gick upp för berget var att det är inte alls lätt att hitta rätt stig i mörkret. Vad jag inte heller tänkte på var att risken att man trillar ner för en klippa eller brant är betydligt större i mörkret. Det är som sagt inte ett stort berg men jag gissar att det gör tillräckligt ont att trilla ner för ett litet stup på 1-2 m när det är sten nedanför och man inte är beredd. Stigen jag gick på slutade vid just ett sånt ställe. Jag funderade över att klättra ner där men var ganska säker på att jag inte klättrade när jag gick dit så det borde finnas en bättre stig. Tanken jag fick (men struntade i) innan jag gick om att ta med sig cykellyset kändes inte längre lika fånig. Det var mörkt. Jag såg hyreshusen där jag skulle komma ut men jag hade ingen aning om hur jag skulle ta mig dit. Jag gick tillbaka en bit efter stigen och vände in på en annan. Den slutade i ett buskage som troligtvis var trädkronor från träd som växte på en avsats lite längre ner. Jag gick tillbaka igen. Utsikterna om att få övernatta på ett berg som inte är mycket mer än en kulle, löjligt nära ett bostadsområde, kändes inte alls lockande. Jag gick där och gnolade lite för mig själv så djuren skulle höra mig komma medan jag fortsatte att söka. Efter en stund hamnade jag äntligen på en stig som vette ut ur skogen. Det var inte samma stig som jag gick in i skogen på men jag måste erkänna att det kändes bra att vara ute bland gatlyktorna igen, på en väg som jag visste skulle ledda mig hem till min varma lägenhet.

Kommentarer
Postat av: alexandra

mysig bild ^^

2007-09-22 @ 15:31:33
URL: http://aliza.webblogg.se
Postat av: Fluff

Lampa och kompass. Eventuellt kompis. Bra att ta med sig i skogen. Men du hade ju tändstickor i alla fall. Kniv ska man också ha med sig, att göra upp igelkotten med om man blir hungrig.

2007-09-22 @ 16:10:03
Postat av: Nina

Alexandra: Tack! Det var mysigt.
Fluff: Tändstickorna tog faktiskt slut men kniv hade jag även om jag inte använde den. Kompass hade inte hjälpt. Jag viste ju åt vilket håll jag ville. Problemet var att det var skog och stup mellan mig och dit jag ville. En röd tråd hade kanske fungerat. Kaksmulor blir ju så lätt uppätna och är svåra att se i mörker. En vän med bra lokalsinne hade varit bra eller ett tält. Igelkott på eget spätt är ju en delikatess som vi alla känner till och sen har man ju gott om tandpetare.

2007-09-22 @ 17:59:50
URL: http://jagkannina.webblogg.se
Postat av: Lennart

Tror inte igelkottar är så farliga, jag har inte råkat ut för att någon har försökt ge sig på mig. Fast kanske, vet ju inte hur det kan vara i din skog...

2007-09-22 @ 18:31:20
URL: http://trannel.blogg.se
Postat av: Monstret

Du är modig du!

2007-09-23 @ 10:50:09
URL: http://monstretundersangen.blogspot.com/
Postat av: Nina

Lennart: Jag är inte så rädd för igelkottar. Bara när de dimper ner bakom mig i mörkret.. Fast om man tittar på kanal 5 så börjar man ju undra. De skulle mycket väl kunna ha ett program som heter "When hedgehogs go wilde!" Jag känner en som blev jagad av en igelkott en gång..fast han var barn och förtjänade det nog.
Monstret (som inte var i skogen): Inte så värst. Det finns nog ont om lodjur i en så liten skog och djuren ser ju tydligen inte mig heller.

2007-09-24 @ 12:48:35
URL: http://jagkannina.webblogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0