JagKanNina

Vi har ett kort hemma på mig och min storkusin där vi håller upp en liten liten fisk och ser glada ut. Jag har en tjock orange flytväst med rem mellan benen och kusinen, iklädd en 80-talströja, står på huk brevid mig för att vi ska bli lika långa på fotot. Detta är det enda som tyder på att jag någon gång i mitt liv har fått upp en fisk. Det är dock mer troligt att min kusin har fiskat och jag har stått brevid henne och pratat och varit allmänt irriterande och sedan när fisken skulle förevigas fick jag, som var med vid fisketillfället, vara med på fotot som att jag har varit delaktig i fångsten. Att jag sällan har fiskat med krok, alltså hellre lockat upp fiskarna till ytan med sänket och sedan tittat på dem när jag har matat dem, är en annan sak som får mig att tro att jag faktiskt aldrig har fått en fisk på kroken.

Men nu skulle det alltså ske. Jag skulle döda min första fisk, så igår tvingade jag med en kompis till stan och köpte mig ett kastspö på Claes Ohlsons som jag sedan kompletterade med ett par drag (med krok) i fina färger. Idag gav sig alltså jag och två vänner oss iväg för att dra upp lite middag från det stora blå. Det gick väl sådär kan man säga. Jag kastade några gånger. Vissa av gångerna hamnade draget till och med i vattnet. Sedan gick spöet sönder så jag fick meta istället. Först agnade jag med korv. Den ville fiskarna inte ha. Sedan provade jag att knyta fast ett drag på linan och drog linan fram och tillbaka så det blänkte och rörde på sig. Då höjde de bara lite förvånat på ögonbrynen. Sedan använde jag både drag och korv. Fiskarna makade sig lite artigt så de inte blev träffade av korven. Jag formade några muffinssmulor till en boll. Fiskarna tittade roat på den. Jag tog bort draget igen, krafsade mig i huvudet och agnade med lite muffinspapper. Fiskarna försvann. Tog bort pappret igen och gick till skogen och hämtade ett blåbär, för vem gillar inte blåbär?! Fiskar gillar inte blåbär. Sedan åkte vi hem.

- Jag tror inte att fiskarna var hungriga.
- Nä men jag tror att du roade dem i alla fall.

Det måste väl ändå vara dubbel fiskelycka? Jag tyckte att det var spännande att titta på fiskarna från ovan och fiskarna, som fick stanna där de trivs bäst, kunde ha en vadslagning under bryggan om vad som skulle dimpa ner härnäst. Alla glada och nöjda på sitt håll och ingen kom till skada den här gången heller.

Att mina fiskevänner inte heller fick någon fisk får jag inte nämna med tanke på den manliga stoltheten och det där, så det har jag alltså inte skrivit något om.