JagKanNina

Det blev en sida på facebook för mig också.. Detta inbillade grupptryck. Man kan ju lixom inte låta bli att blir nyfiken på vad det är världen pratar om. Så nu antar jag att jag inte har rätt att vara negativ till det längre. Om man vill lägga till mig som vän så är det fritt fram om man vet vem jag är.

Jag har varit på buggkurs. Händerna luktade starkt av gubbparfym hela vägen hem. Jag tvättade händerna. Lukten försvinner inte. Kläderna luktar gubbparfym. Jag vågar inte lukta på skorna utifall att de luktar gubbparfym.

Det var läskigt när jag kom dit för folk såg så seriösa ut. Folk hade dansskor! Och jag som hade converseskor och dansade bugg en halv gympalektion för hundra år sen. Läskigt. Det hade varit en lektion tidigare men fick höra av kompisen som tog med mig att de inte hade fått lära sig så mycket så jag säkert skulle hänga med iaf. Det började med att läraren slog igång stereon och sa "Ja då är det bara att ni sätter igång och dansar då". Kaninan blir mer skraj. En man kommer och bjuder upp Kaninan. "Men jag trodde ju att man skulle få lära sig....jag var ju inte med förra gången...jag kan ju inte!" piper hon förskräckt. Sen inser Kaninan att mannen inte heller kan dansa och att hon har ett övertag eftersom hon har långa öron som vippar i luften och faktiskt hör vad det är för takt.

Sen blev allt bara roligt och det var faktiskt inte så svårt om man dansar med en kille/man som vet hur man gör och faktiskt leder. Med andra är det svårare. Den andra mannen jag dansade med (man byter efter varje låt så man inte blir fast med en dålig kille) sa "Ja ibland tappar man bort takten men den är ju inte så viktig". Hmm jag förstår att han tyckte det men jag måste säga att för mig är nog att dansa i takt ganska viktigt..men det kan ju vara jag som har fått nåt om bakfoten också.. Läraren kom fram och sa till honom "Ja, som jag sa förra gången så har du ju nån slags extra knix..om vi gör så här" Sen dansade vi alla tre samtidigt så mannen fick veta hur man följer takten som vi andra hör.

Det fanns mycket underligt folk där. Med det vill jag absolut inte påstå att jag är normal även om vi nog hör till olika skumma skaror. En man var full. Han såg ut som lutande tornet när han dansade. Jag fick känslan av att det var jag som förhindrade honom från att tippa. Han dansade jag bara en gång med. En annan lixom sopade omkring mig med fladdrande armar samtidigt som han gav mig kritik för diverse saker han tyckte att jag gjorde fel. Hörde sen från kompisen att han gjorde likadant med henne så jag ska nog inte ta det så personligt. Folk som inte kan dansa rår inte för det men folk som inte kan dansa och skyller det på mig blir jag lätt irriterad på... Jag blev riktigt förvånad när jag fick dansa med en liten senig man som faktiskt kunde. Jag frågade honom om han hade dansat länge. Han svarade "Nja, jag gick min första buggkurs 1975". Man kan förstå om han har ett litet försprång när han har dansat sen innan jag föddes. Honom lärde jag mig mycket av. Han sa att det var bra att jag satte ner hela foten när jag dansade (vilket jag inte direkt gjorde innan han sa det) för att det ger mina steg bra buggkaraktär. Kändes som en komplimang att mina steg skulle kunna ha nån annan karaktär än snubblande efter första lektionen. De med lite rutin hade en trasa i fickan som de tog upp och moppade av ansiktet med mellan danserna. Även om jag jag svårt att förstå hur man kan bli så svettig av att dansa så uppskattar jag när de inte droppar på mig. Fördelen med bugg är ju i alla fall att man otast bara kommer i kontakt med händerna och inte ryggen.
En man sa att han tyckte att jag var duktig på att dansa "Ja dig lurar man inte". Jag antar att det också kan ses som en komplimang även om jag trodde att det var just det man inte skulle göra när man dansade, luras alltså. Läraren påpekade naturligtvis för mig också att jag måste låta mannen föra...mmm...men jag tror nog att jag lyckades hyfsat iaf. Jag menar om mannen inte gör sitt jobb så får väl jag göra det!

Jag hörde faktiskt bara några få ekivoka eller sexisktiska skämt också. Rent procentuellt tycker jag att det var bra med tanke på att säkert hälften var gubbar i övre medelåldrern. Det är ju lixom hos dem de föds. Man kan alltid vända öronen åt ett annat håll och dansa med någon annan nästa dans.

Jag tror faktiskt att jag ska ta tag i mina fördommar och gå tillbaka dit nästa vecka för det var faktiskt riktigt kul och inte på långa vägar så svårt som jag trodde att det skulle vara.

Foto: Jörgen Jonsén (tagen från vk.se)

Någon sa att igelkottar inte är blodtörstiga....

Tvätten på bilden har inget med tvätten i  texten att göra. Foto: Inte Jag

Jag har kommit på en ny tvättidslek. Jag ser hur länge jag vågar vänta innan jag hämtar tvätten. Vi har alltså fått ett sånt där nytt datorlås som gör att kommer man efter att tvättiden är slut återser man aldrig sina kläder igen. Jag hade tid idag till 16. Jag väntade till 15.57. Tvättstugan är ju på andra sidan gården trots allt.
Jag förlorade mot tvättstugan... Det hade blivit en bättre start på min lek om jag hade klarat det. Klockan var prick 16 när jag kom dit så nu vet jag att min tvättid bara räcker till 15.59. Nästa gång får jag gå en minut tidigare eller springa dit. Det var oruttinerat av mig att inte springa men jag är ju nybörjare. Jag siktar på tiden 15.59 men jag inser ju att det krävs en del träning för att lyckas med en sån bedrift.

Igår var jag på poesikväll. Jag hade inte skrivit nåt så jag ingick inte egentligen i nervositeten som darrade i luften. Det fanns intressanta människor där och alla verkade lika nervösa. Killen som hälsade välkommen sa att alla som ville läsa fick gå fram och göra det och när ingen mer ville läsa fick vi gå hem. En skäggig man frågade hur länge man måste vänta på att nån går upp innan man får gå hem. Killen sa 7 minuter.

Jag tror Kompis ångrade att jag fick följa med eftersom det tvingade honom att inte banga. Han gjorde det. Han gick upp och läste. Folk skrattade men det var meningen så han gjorde det bra. Det diskuterades hur man skulle göra för att det skulle bli mindre nervöst och mindre långa tysta pauser. Någon föreslog att man kunde göra det över nätet istället så slipper man se folk. Det blir som att sitta ensam hemma och äta bullar. En tjej delade med sig av erfarenheter av att äta bullar med headset vid datorn. Man glömmer bort att man har den där sudden framför munnen så den följer med in när man ska pula in bullen. Som att äta en humla.

Det gjordes reklam för Poetry slam. Regler. Orter som inte har eget slam får dela på Umeås slam.  Läsa en text av en död poet. Hur länge måste poeten ha varit död? Det bestämdes att man helst inte ska döda någon som lever nu men om han är nydöd och familjen instämmer så får man ta med honom/henne upp på scenen som rekvesita i nästa moment. Alltså inga restriktioner kring mord.

Vi pratade med den skäggige mannen utanför efter att det var slut. Han sa nåt om Gunnel (eller nåt annat namn jag inte kommer ihåg). Vi frågade vem som var Gunnel. Han svarar att det var hon som var lite...tjock! Det var hon som behövde gå på toaletten. Intressant med folk som inte har hämningar. Det är inte snällt att skratta åt folk när de inte menar att vara roliga. Sen kom han av sig lite så han gick.

Idag får ni flera musiktips.
Nitin Sawhney - Koyal (songbird). En fin kinesisk låt.
Scott Matthews - City headache. Skön.
Rf & Lilli De La Mora - Trough the trees. Den vackra videon kan man se här. Där kan man också lyssna på hela låten men dock inte för nedladdning.
Muse - Muscle museum. Jag avslutar med den här lite rivigare biten.

Så så. Slutskrivet för nu.

Jag har funderat på en sak.

Om man åker utomlands kan man drabbas av hepatit om man äter mat, frukt och dricker vatten utan att vara vaccinerad mot detta men varför får man inte hepatit om man äter frukt från utlandet som har importerats till sverige? Det är ju samma frukt man äter.

En rolig klisterlapp som jag hittade på en promenad. Det som var ännu roligare var när jag gick in på hemsidan och förstod vad det gick ut på. Det är en studie som söker intervuoffer som någon gång har maskat på jobbet. Det står också att Facebook är en av de stora bovarna i dramat. 

"Enligt Surfcontrol så förlorar australiensiska företag 28 miljarder kronor om året bara på de anställdas nyttjande av Facebook."

"Jag arbetar heltid som skattekonsult. De senaste två veckorna har jag nog bara jobbat en kvart om dagen, berättar en annan Facebookentusiast."

Det där Facebook verkar läskigt beroendeframkallande. Facebook är ju den nya tobaken. Förut tog folk rökpauser. Nu är det facebookraster istället.

Om man gillar José González kan man ladda ner Teardrop (live) här
http://www.lastfm.se/music/Jos%C3%A9+Gonz%C3%A1lez/_/Teardrop+%28live%29
En riktigt trevlig låt om man frågar mig.

Jag anade inte när jag gick upp för berget riktigt hur dålig idé det är att elda ensam i mörkret på ett skogigt berg.

                 

Igår fick jag en längtan efter att grilla eller rättare sagt elda lite för jag hade just ätit. Jag la ner lite tidningspapper och en tändsticksask i väskan och traskade ut. Först tänkte jag att jag skulle gå till sjön där det finns vedträn och fina eldstäder men kände att det trots allt är en bit bort, klockan var mycket, solen skulle snart gå ner och jag ville inte riktigt gå ensam hem ett par kilometer genom en mörk skog sen, så jag gick till ett närbeläget berg istället. Eller berg och berg..kanske är det en kulle med skog på men enligt min mening är det nog ett litet berg.

Det var mysigt att sitta där och peta i elden och höra knastret. Det är nåt fridfullt och romantiskt med eld oavsett om man eldar ensam eller har någon med sig. Av någon anledning förväntar jag mig aldrig att träffa på djur när jag är i en skog. Det finns ju så mycket plats så varför skulle djuret vara precis på samma plats som jag? Därför blev jag lite överraskad när jag tittade upp från elden och insåg att en orange katt låg på en stor sten och stirrade på mig. Jag måste erkänna att den gjorde mig lite illa till mods så jag sa åt den att sluta stirra på mig. Den stirrade lite till, hoppade ner från stenen och gick iväg. Jag skulle tro att den tänkte i liknande banor som jag: Undrar om hon är tam eller har blivit förvildad och bor här?

Jag fortsatte i alla fall att mata min eld med kvistar som jag hittade. Även en och annan bra petpinne strök med när jag inte längre ides resa på mig för att hämta fler. Det blev mörkare och mörkare och elden blev mindre och mindre. Jag började så smått känna mig som "Tummen tittar på natten" när jag plöttsligt hör hur djur kommer nerhoppande från stenen bakom mig. Min första tanke var att det var katten som var tillbaka men det såg mindre ut. Jag harklade mig för att ge mig till känna och djuret tvärstannar. Jag hade nu två alternativ. En igelkott eller en stor råtta typ bisamråtta. Igelkottar har för visso också munnen full av små vassa tänder men efter historier jag har hört om bisamråttor som känner sig trängda så var jag glad att se den lilla stenen traska iväg en bit på typiskt igelkottvis.

Jag kände nu att jag hade fått nog av överraskande naturupplevelser så jag packade ihop mina prylar och började gå efter stigen jag kom från...trodde jag. Vad jag inte insåg när jag gick upp för berget var att det är inte alls lätt att hitta rätt stig i mörkret. Vad jag inte heller tänkte på var att risken att man trillar ner för en klippa eller brant är betydligt större i mörkret. Det är som sagt inte ett stort berg men jag gissar att det gör tillräckligt ont att trilla ner för ett litet stup på 1-2 m när det är sten nedanför och man inte är beredd. Stigen jag gick på slutade vid just ett sånt ställe. Jag funderade över att klättra ner där men var ganska säker på att jag inte klättrade när jag gick dit så det borde finnas en bättre stig. Tanken jag fick (men struntade i) innan jag gick om att ta med sig cykellyset kändes inte längre lika fånig. Det var mörkt. Jag såg hyreshusen där jag skulle komma ut men jag hade ingen aning om hur jag skulle ta mig dit. Jag gick tillbaka en bit efter stigen och vände in på en annan. Den slutade i ett buskage som troligtvis var trädkronor från träd som växte på en avsats lite längre ner. Jag gick tillbaka igen. Utsikterna om att få övernatta på ett berg som inte är mycket mer än en kulle, löjligt nära ett bostadsområde, kändes inte alls lockande. Jag gick där och gnolade lite för mig själv så djuren skulle höra mig komma medan jag fortsatte att söka. Efter en stund hamnade jag äntligen på en stig som vette ut ur skogen. Det var inte samma stig som jag gick in i skogen på men jag måste erkänna att det kändes bra att vara ute bland gatlyktorna igen, på en väg som jag visste skulle ledda mig hem till min varma lägenhet.

Man kan nästan säga att jag har kört film på filmfetivalen nu. Detta grundar jag på att jag:

1. Hängde i ett maskinrum nästan hela dagen igår
2. Åt skräpmat (görs egentligen inte på just denna festival men på andra vad jag har förstått)
3. Snackade skit med maskinister.
4. Drack en folköl
5. Pratade om skeva hjul som skulle ges till andra masinister som hämnd för tidigare oförätter.
6. Fördrev tid på en filmfestival utan att egentligen titta på film.
7. Tryckte på en knapp som startade en film.

Det är nästan alla kriterier för vad en biografmaskinist gör under en filmfestival. Faktumet att jag inte har maskinistkort tycker jag är en bagatell i sammanhanget.

 
Royals gamla AGA-projektor i trappan till gamla Royal...

Jag har lagt till lite länkar till några bloggar som jag brukar läsa och naturligtvis tycker att andra ska läsa också. Det är ju skit att man inte kan ha olika kategorier på länkarna här men sånt är livet. Nu kommer jag säkert få äta upp detta när någon påpekar för mig hur man gör, men ni behöver inte vara rädda för att förödmjuka mig och berätta detta självklara för mig. Jag är van, och vill gärna dela upp länkarna i kategorier.

Idag har Magnhild namnsdag. Magnhild har en namnsdag medan Nina har blivit petat ut almanackan. Var är världen på väg???

 

Några fler bilder från min promenad. Det är ett nät som man kan klättra på i lekparken.

Det gör ont i fingrarna när jag skriver. Jag har tagit upp mitt mandolinspelande igen.. ja det kom ju inte så långt förra gången men nu ska det bli andra bullar. Det känns som att jag blir sämre för var dag. Kul att lära sig saker, särskilt innan det börjar låta bra. Nu har jag i alla fall insett att fingersättningen inte är samma på alla strängar för att få fram heltoner. Det borde jag ha listat ut långt tidigare men jag är ju också natuligt blond. Jag ser fram emot när huden har blivit till små hårda fingerborgar på fingertopparna så det blir behagligare att lägga mina små frökenfingrar på strängarna. Nå ja lite fysisk smärta ska jag väl klara. Det var värre med det psykiska lidandet som orsakades av gnisslet när jag försökte lära mig spela fiol. Mandoliner låter ju bara pliong och golong när man misshandlar dem.

Igår hade jag minsan mjöl i nagelbanden. Detta är produkten. Det är nog det första limpformade brödet jag har bakat helt ensam. Det var en stor dag för mig. Som den 70-talisten jag är så gjorde jag naturligtvis brödet i lergryta. Känns som att jag är ett steg närmare att bli hemmafru. Kan man  vara hemmafru om man inte är gift? Jag bakar och jag är nästan alltid hemma. Det är ju två av tre möjliga. Hemmafröken.

Jag har varit ute på en promentad i skogen idag och fotade. Det blev många kort på träd, blad, blommor, någon vattenpöl, träd och blad. Sa jag att jag fotade skog också? Det var trevligt att ströva omkring. Jag tänkte gå till Nydalasjön men först hittade jag en övergiven lekpark och sen en stig in i skogen som jag blev nyfiken på. Jag gick och gick. Jag tyckte att det kändes onödigt att vända om eftersom stigar ofta leder ut ur skogen förr eller senare. Jag kom till en grusplan brevid en väg. Jag fortsatte på stigen. Jag kom till mer skog och sen en liten bäck. Eftersom jag inte har jättebra lokalsinne och inte hade brödet med mig så jag kunde göra en Hans och Greta så valde den bredare grusvägen när jag kom till en stigförgrening. Då kom jag till ett berg (eller kanske bara en kulle) täckt i högt gräs. Det var här det mysiga vände. Jag gick där i godan ro och fotade när en stor lurvig best dök upp! Den kom mot mig och började hoppa på mig. Det var ingen björn som man kan tro. Det var en stor hund men ägaren syntes inte till. Först var den bara lätt ouppfostrad och jag försökte säga åt den att inte hoppa på mig men eftersom vi var ungefär lika långa och tunga så hade jag inte så mycket att säga till om så den började hoppa mer och mer och även nafsa mot ansiktet. Lurarna åkte i marken så nu är de också trasiga. Jag borde begära sponsring av lurtillverkarna eftersom jag förbrukar dem som godis. När ägarna dök upp sa de till hunden att kliva ner från mig och gick vidare. Den var nog inte arg. Den ville nog bara visa att den kunde äta upp mig i en munsbit om den ville eller kanske leka lite med mina glasögon men jag säger som Ior, Jag ogillar när jag blir hoppad på!

Jag kanske lägger ut nåt kort från mitt äventyr imorgon. Det lurviga mostret är inte med på bild (ni får skapa en egen bild av en stor tingest med lång päls, tassar på axlarna och en stor mun i näshöjd)...men om man gillar blad och skog så har jag många att välja på.

               

Nu har jag använt min nya dammsugare. Den är liten röd och ack så plastig. Jag tror inte att den har en enda del av hållbar metall. Till och med röret är i plast. Det vobblade och åkte isär när jag skulle dammsuga så jag bytte till metallröret från den gamla dammsucken. Den låter illa. Det ökar motivationen att dammsuga snabbt. Jag fick med två papper skrivna på polska. På det ena står det WARUNKI GWARANCYJNE. Jag gissar att det betyder varning eller garanti. Det finns också adresser till Electro World i Warszawa. Jag tror att jag får ringa dem mellan 10.00 och 21.00. Det känns tryggt.

Jag har fått med en instruktionsbok (folder). Jag behöll den som var på svenska. Jag följer instruktionerna. Lär känna din apparat. Vi har presenterat oss för varandra. Han heter Matsui.
Starta apparaten: Håll i kontakten och dra ut sladden, koppla in kontakten i ett vägguttag och tryck på av/på-knappen. Stänga av apparaten: När du har använt apparaten trycker du på av/på-kanppen och kopplar bort den från vägguttaget. Jag vet inte hur jag hade klarat mig utan instruktionsboken.

Det finns olika texter som är skrivna med fet stil också. När du vill flytta apparaten från ett rum till ett annat kopplar du bort den från vägguttaget och lyfter den i handtaget. Flytta aldrig apparaten genom att dra i sladden. De feta texterna har en liten symbol med en tänd lampa brevid. Jag tror att detta visar att det är smarta saker. På ett ställe står det OBS: Apparaten ska inte användas av små barn eller fysiskt svaga personer utan tillsyn. Betyder det att grannens tvååring inte får dammsuga hos mig längre och vem ska hålla mig sälskap när jag dammsuger?

Jag tror inte att risken är så stor att han ska smyga sig på mig bakifrån och suga upp mig trots att jag är lite svag för det är Matsui också. Jag vill inte prata skit om min nya vänn (jag tror att vi är vänner nu efter presentationen) men nån snabeldrake är han inte. Han kommer nog aldrig gå att bygga om till ett luftskepp eller rymdraket som de gamla Electroluxmonstren. Han är nog mer som en liten ko eller flodhäst som tuggar i sig dammtussar i sin egen takt.

Golvet är i alla fall förvånansvärt blankt nu.

Jag drömde igår kväll att diskbänken var översållad med disk trots att jag hade diskat på dagen. Snacka om mardröm! Sen utveklade sig drömmen till en agenthistoria där jag sökte ledtrådar under disken tror jag...

Har köpt en ny dammsugare nu så nu har jag inte längre nån ursäkt för mina tama dammråttor.

Dagens musiktips är:
The Mills Brothers - Smoke rings
Jag har tyvärr ingen länk till var man kan lyssna på just den låten..