Oscarsgalan
I söndags var jag på oscarsgalan...eller kanske mer En Oscarsgala än Den Oscarsgalan. Var hemma hos min f.d. chef och tittade på galan med mina f.d. bioarbetskamrater. Vi har som tradition att se den på bion tillsammans varje år men nu har ju bion som bekant stängt så vi fick improvisera lite. Vi tänkte att nästa år ska vi vara med på den riktiga galan. Tänkte att bästa sättet att få komma dit är att göra en film. Eftersom vi har ont om tid får det bli en kortfilm som blir nominerad i bästa utländska kortfilmskategorin. Och eftersom jag är kort så tyckte alla att jag skulle passa bra i en kortfilm. Det blir en dokumentär. Alla kontroversiella ämnen måste ju tas upp så den ska att handla om en tjej (jag) som måste sluta jobba på en biograf och blir deprimerad och lägger sig framför tåget men lyckas inte ta sitt liv utan blir bara av med benen. Hon är naturlligtvis både antisemit och rasist men blir vän med den mörkhyade juden som blir hennes personliga asistent och omvärderar hela sitt liv.
Ja, den kommer garanterat vinna en Oscar. Jag måste ju offra mina ben för att dokumentären ska bli realistisk men vad gör man inte för en oscar? Vi tänkte börja med att vara med på uppsalas kortfilmsfestival och sen vinna en guldbagge och sedan vidare till oscarsgalan. Lätt som en plätt.
Nu hoppas vi bara att oscarsgalan är handikapanpassad. Vore ju lite snopet om jag inte kunde vara med när jag har offrat både benen och mitt rykte för filmen.
Jag tror att Film i västerbotten kommer bli lyriska över idén och tjippa in med några miljoner när de får höra att den ska vinna en oscar...eller varför nöja sig med en?
Ja, den kommer garanterat vinna en Oscar. Jag måste ju offra mina ben för att dokumentären ska bli realistisk men vad gör man inte för en oscar? Vi tänkte börja med att vara med på uppsalas kortfilmsfestival och sen vinna en guldbagge och sedan vidare till oscarsgalan. Lätt som en plätt.
Nu hoppas vi bara att oscarsgalan är handikapanpassad. Vore ju lite snopet om jag inte kunde vara med när jag har offrat både benen och mitt rykte för filmen.
Jag tror att Film i västerbotten kommer bli lyriska över idén och tjippa in med några miljoner när de får höra att den ska vinna en oscar...eller varför nöja sig med en?
Energiryck
Jag fick ett energiryck för nån timme sen och rensade ut alla saker ur mitt sovrumsskåp, som jag har samlat saker som jag inte vet vad jag ska göra av men inte vill slänga. Jag hittade hudlotion som gick ut 2003 och nagellack som lixom bubblade när jag vände på flaskan... när alla saker var ute ur skåpet satt jag där på golvet och kände mig aldeles matt. Jag viste fortfarande inte vad jag skuller göra av sakerna och den energi jag nyss kände hade mystiskt försvunnit ut genom tårna. Jag har slängt en del (bl.a. hudlotionen och nagellacket) men det mesta satte jag tillbaka för jag viste fortfarande inte vad jag skulle göra av dem.
Vad är det som får mig att tro att jag ska använda balsamet som jag ställde dit för att det var dåligt?? Men det är det där med att om det vanliga skulle ta slut så är det ju bättre än inget balsam alls. Ungefär som när jag rensar garderoben och tänker, jag kan ju ha den fula tröjan när jag är hemma eller när jag målar ett hus eller en vägg...som jag gör jämt!
Nu har jag komprimerat skräpet lite i alla fall.
Vad är det som får mig att tro att jag ska använda balsamet som jag ställde dit för att det var dåligt?? Men det är det där med att om det vanliga skulle ta slut så är det ju bättre än inget balsam alls. Ungefär som när jag rensar garderoben och tänker, jag kan ju ha den fula tröjan när jag är hemma eller när jag målar ett hus eller en vägg...som jag gör jämt!
Nu har jag komprimerat skräpet lite i alla fall.
Rött är det nya hudfärgat
Idag har jag färgat öronen...eller egentligen var det kanske håret som skulle bli rött. Alltid lika underbart när man står där i duschen och ska skölja ur färgen och märker hur det röda vattnet stiger och stiger upp efter fötterna, stopp i avloppet. Jag fantiserade lite när jag stod där med rött vatten upp till fotknölarna, tänk om det hade varit blod. Den ökända mördaren Nina... Undrar vad Aftonbladet skulle döpa mig till. 27-åringen är säkert redan upptaget och inte så originellt. Umestrangler kanske, fast då hade det kanske inte blivit så blodigt... Varulvskaninen är ju också upptaget efter Wallace & Grommit-filmen... De skulle nog gå på klassikern Nina the ripper. Jag slutade dock fantisera ganska snabbt för man har ju sett i skräckfilmer att plötligt blir fantasierna sanning och man står där i riktigt blod...å det vore ju lite småtrist.
Jag har för övrigt kommit på flera positiva saker med att ha dåligt minne!
Vitaminerna som ska räcka en månad räcker i minst tre månader. D.v.s. väldigt ekonomiskt.
Man har mat i frysen som man inte kom ihåg att man hade så man slipper handla. Både ekonomiskt och bra för eremitambitionerna.
Om man istället har glömt att man har ätit upp maten i frysen så hjälper det en på traven till att bli en hungrig och lidande konstnär.
Man glömmer bort alla dumma saker man gör.
Man kommer inte ihåg när folk har berättat ett skämt förut så man kan skratta äkta när man hör det för 5e gången. Ja det finns så många fördelar. Finns säkert fler som jag inte kommer ihåg också.
Jag har för övrigt kommit på flera positiva saker med att ha dåligt minne!
Vitaminerna som ska räcka en månad räcker i minst tre månader. D.v.s. väldigt ekonomiskt.
Man har mat i frysen som man inte kom ihåg att man hade så man slipper handla. Både ekonomiskt och bra för eremitambitionerna.
Om man istället har glömt att man har ätit upp maten i frysen så hjälper det en på traven till att bli en hungrig och lidande konstnär.
Man glömmer bort alla dumma saker man gör.
Man kommer inte ihåg när folk har berättat ett skämt förut så man kan skratta äkta när man hör det för 5e gången. Ja det finns så många fördelar. Finns säkert fler som jag inte kommer ihåg också.
Revenge
Skärpning!
Slöhet går före fall...eller hur var det?
Jag måste verkligen skärpa mig!!!
Vaknade imorse (eller mer idag..) aldeles för sent, låg kvar i sängen säkert en timme och fiolsoferade. Steg upp, duschade..lite för länge. Tänkte att det är lite sent för frukost (idag igen) så jag går direkt på lunch. Tittade i kokboken hur man gör Dahl eftersom det är enkelt och skulle passa till mina tortillabröd som jag bakade till middag igår vid 23.30-tiden. Satte mig vid datorn för att kolla e-posten...blev kvar lite längre. Nu var jag rejält hungrig så jag vinglade ut i köket och tittade in i kylen för att plocka ut ingredienserna till Dahl. Nu var klockan långt förbi normal lunchtid så jag tänkte att det får bli middag istället. I kylen låg bara några morötter...måste verkligen handla.... Det blev en linsgegga. Vet inte om den får kallas Dahl längre när man har tagit bort 60 % av ingredienserna, men den blev ganska okey, om än lite smaklös. Geggan funkade bra att skopa upp med de krispiga bröden som jag hade bakat i alla fall.
Jag måste lära mig att siga upp på morgonen och göra saker på samma tider som resten av världen. Funderar på att konvertiera till ett nattdjur...kanske fladdermus eller de där spökdjuren är ju söta. Jag är ju redan liten och luddig, har lixom halva inne...
Dagens våg
Lunchdate
Ville bara säga hej
Jag stod emot..
Damen som satt framför mig på bussen till stan hade en fin hatt. Den var lila och luden ovanpå. Jag ville klappa den och känna om den var len... men jag lät bli...
Bild..
Radiotjänst
Från och med igår drar jag också mitt strå till stacken och betalar tv-licensen...
Dagens bild
Tufft liv man lever
Jag försökte ladda upp en bild men det gick inte. Ibland ställer livet en inför svåra utmaningar. Vad är världssvälten i jämförelese med att inte kunna ladda upp en bild!? Jag har ju ritat den själv å allt.
Tungmetall eller bara tung metall?
Jag har funderat lite igen...jo det händer med jämna mellanrum att jag funderar.
Jag har märkt att om jag ställer in min järngryta med mat i kylen så färgas ibland maten av grytan. Idag märkte jag att maten smakade lite metall. Så min fundering är, finns det en risk att jag blir förgiftad eller är det bara nyttigt med lite järntillskott? Är ju inte så bra att få i sig tungmetaller. Är järn en tungmetall eller bara en tung metall? Skålen vägde nog mer än maten som var i den, så innehöll maten metall så var den inte så värst tung i alla fall.
Jag har märkt att om jag ställer in min järngryta med mat i kylen så färgas ibland maten av grytan. Idag märkte jag att maten smakade lite metall. Så min fundering är, finns det en risk att jag blir förgiftad eller är det bara nyttigt med lite järntillskott? Är ju inte så bra att få i sig tungmetaller. Är järn en tungmetall eller bara en tung metall? Skålen vägde nog mer än maten som var i den, så innehöll maten metall så var den inte så värst tung i alla fall.
Chokladbesvikelse
I natt drömde jag att jag stod i en kö på ett konditori/café. Jag kunde inte bestämma mig för det fanns massa olika chokladkakor och tårtor så jag lät nästa kund gå före mig medan jag funderade men när det var min tur och jag hade bestämt mig för en chokladtårta var allt slut!!!! Snacka om mardröm! Expediten sa nåt syrligt till mig om att så går det när man inte kan bestämma sig. Sen såg jag att det fanns jättemånga prinsesstårtor som var delade så då frågade jag om jag kunde få en bit av dem men det fick jag inte. Snacka om bakslag nr 2. Hon sa att man var tvungen att köpa en hel tårta och viste inte var de delade tårtorna kom ifrån.... de hade lixom blivit kvar gamla tårtor.
När jag vaknade och hade ätit frukost åt jag av mina chokladkakor som jag bakade. De var ju inte nån tårta men de är ju choklat iaf. Jag tror att jag måste ta en tur till Café STARZ fikabufé snart igen.
(bilden kommer från http://6bilder.se/index.php ...som man också kan se på adressen ovan..men det ärju bäst att säga det iaf)
När jag vaknade och hade ätit frukost åt jag av mina chokladkakor som jag bakade. De var ju inte nån tårta men de är ju choklat iaf. Jag tror att jag måste ta en tur till Café STARZ fikabufé snart igen.
(bilden kommer från http://6bilder.se/index.php ...som man också kan se på adressen ovan..men det ärju bäst att säga det iaf)
Lyckans ost
Dress Like A Millionaire... to Impress Your Friends ... |
Bra reklam man får i mailboxen ibland! Jag tror att mina vänner skulle bli mycket imponerade om jag klädde mig som en miljonär!
Jag skulle förmodligen redan ha varit miljonär. För nån vecka sen vann jag på ett sydafrikanskt lotteri vid namn BRITISH SOUTH ARICAN 2010 WORLD CUPBID ONLINE GAME - 2007, som jag för visso inte hade deltagit i men de var så snälla att lotta ut pengar på min e-postadress! Att det finns så mycket godhet i världen. Jag måste dessutom vara väldigt lyckosam, för jag vinner flera gånger om året.
Your name has therefore been approved to claim a total sum of £1,000,000.00 (ONE MILLION BRITISH POUND STERLING ) in cash, which is the winning prize for Second category winners.
This is from the total prize money of £20,000,000.00 (TWEN MILLION BRITISH POUND STERLING ) shared among the twen winners in the Second category
Den här gången blev det bara andrapriset och bara det bästa är gott nog för mig så jag tänkte att det får va'. Jag gör anspråk på nästa lotterivinst istället. Då ska jag klä mig som en miljonär och få vänner.
Den här gången blev det bara andrapriset och bara det bästa är gott nog för mig så jag tänkte att det får va'. Jag gör anspråk på nästa lotterivinst istället. Då ska jag klä mig som en miljonär och få vänner.
Byxor
Jag köpte två par byxor för sammanlagt 49.50 för några dagar sen. Jag måste säga att jag är lite stolt över kapet. Byxorna är sköna, prasslar en aning och drar åt sig varenda tråd inom kilometers avstånd. Förstår inte var alla trådar kommer ifrån! Måste finnas en tophemlig trådreserv någonstans i närheten. Snart knackar män i svarta solglasögon på min dörr och anklagar mig för trådstöld...men det är ju inte mitt fel!
En trevlig prick som jag träffade i en park en gång
Min vän Vewwo skrev på sin blogg en lista över konstiga människor som hon har träffat på tåg under åren. Jag skulle också kunna berätta några tåghistorier och jobbhistorier men för att svara på frågan hon ställde i en "komentar" om kufen jag träffade så ska jag här berätta för er.
Det hela utspelade sig på en parkbänk en solig dag i Umeå. Jag satt där bland blommorna och läste i godan ro när en man kom fram till mig. Han var en aning kontaktsökande och slog sig ner på armstödet och började prata med mig. Jag som är både snäll och social tänkte att han kanske bara ville säga hej och gå sen...som det brukar vara. Han pratade...och pratade... jag läste lite demonstrativt i min bok samtidigt som jag inte ville vara otrevlig så jag sa lite artigt, Jaha, säger du det, när jag bläddrade sida. Mannen fortsatte prata..om hela sin livshistora. Det började med en barndom på Teg och gick vidare till att bli en mer och mer tragisk monolog. Han började gråta. När han kom fram till att han hade suttit i fängelse blev jag lite nyfiken och kunde inte längre koncentrera mig på boken och frågade istället, varför det? Varav han svarade att han hade mördat en man.
Nu kan man naturligtvis tycka att det var läge att gå därifrån men jag måste erkänna att det väcktes en skräckblandad nyfikenhet hos mig och jag satt ju i en park mitt på ljusa dagen så jag frågade istället, Jaha, hur gick det till? Och tänker att det kanske var en olycka. Varav han svarar, jag högg honom med ett stämjärn. Nu tänker du åter att varför sprang inte den dumma flickan därifrån!? Och jag måste erkänna att tanken fans där, men mannen grät och var ju inte hotfull...om man inte räknar att han just hade berättat för mig om ett kallsinnigt mord.. och jag var ju som sagt lite nyfiken. Är ju inte varje dag man pratar med en mördare (hoppas jag) så jag frågade honom vad som fick honom att göra det och han svarade sanningsenligt att killen hade mobbat honom.
Vad säger man? Jaha, det var ju tråkig. Ops, så kan det gå....
Han tyckte att vi hade haft ett givande samtal och berättade för mig att han bodde på ålidbacken sedan många år tillbaka och ville gärna ha mitt nummer och veta var jag bodde för vidare samtal. Jag kände inte riktigt för att berätta var jag bodde så jag mumlade nåt och viftade i en obestämbar riktning.
Ja, nu vet ni vad jag gör en vanlig dag på stan och varför jag aldrig hinner shoppa nya kläder. Ja, ni vet, det vanliga.
Det hela utspelade sig på en parkbänk en solig dag i Umeå. Jag satt där bland blommorna och läste i godan ro när en man kom fram till mig. Han var en aning kontaktsökande och slog sig ner på armstödet och började prata med mig. Jag som är både snäll och social tänkte att han kanske bara ville säga hej och gå sen...som det brukar vara. Han pratade...och pratade... jag läste lite demonstrativt i min bok samtidigt som jag inte ville vara otrevlig så jag sa lite artigt, Jaha, säger du det, när jag bläddrade sida. Mannen fortsatte prata..om hela sin livshistora. Det började med en barndom på Teg och gick vidare till att bli en mer och mer tragisk monolog. Han började gråta. När han kom fram till att han hade suttit i fängelse blev jag lite nyfiken och kunde inte längre koncentrera mig på boken och frågade istället, varför det? Varav han svarade att han hade mördat en man.
Nu kan man naturligtvis tycka att det var läge att gå därifrån men jag måste erkänna att det väcktes en skräckblandad nyfikenhet hos mig och jag satt ju i en park mitt på ljusa dagen så jag frågade istället, Jaha, hur gick det till? Och tänker att det kanske var en olycka. Varav han svarar, jag högg honom med ett stämjärn. Nu tänker du åter att varför sprang inte den dumma flickan därifrån!? Och jag måste erkänna att tanken fans där, men mannen grät och var ju inte hotfull...om man inte räknar att han just hade berättat för mig om ett kallsinnigt mord.. och jag var ju som sagt lite nyfiken. Är ju inte varje dag man pratar med en mördare (hoppas jag) så jag frågade honom vad som fick honom att göra det och han svarade sanningsenligt att killen hade mobbat honom.
Vad säger man? Jaha, det var ju tråkig. Ops, så kan det gå....
Han tyckte att vi hade haft ett givande samtal och berättade för mig att han bodde på ålidbacken sedan många år tillbaka och ville gärna ha mitt nummer och veta var jag bodde för vidare samtal. Jag kände inte riktigt för att berätta var jag bodde så jag mumlade nåt och viftade i en obestämbar riktning.
Ja, nu vet ni vad jag gör en vanlig dag på stan och varför jag aldrig hinner shoppa nya kläder. Ja, ni vet, det vanliga.
Högerframgångar
Det blev skridskoåkning idag också, som jag sa. Jag känner att jag kommer få träninsverk imorgon, ordentlig sådan, i jumskarna och fotlederna...och ryggen...och...och..och... fast jag åkte i lite mer än en och en halv timme så idag känns det inte fullt så pinsamt. Det kanske är bra träning. Man spänner ju alla möjliga muskler för att inte tippa. Frisk luft får man ju också på köpet. Jag kan nu meddela att jag numera känner mig ganska bekväm med att svänga åt höger också när jag åker frammåt...bakåt är det värre med, där får jag nog vara nöjd med vänstersväng ett tag till. Man lär så länge man lever och det hoppas jag att jag fortsätter att göra även efter att vintern är slut trots min hjälmlöshet. Jag klarade till och med ett litet hopp...ja med betoning på litet..microskopiskt...vid närmare eftertanke kanske det inte ens var hopp...kanske var mer en vändning..såg nog mer ut som att jag svängde och tappade balansen...men jag tycker bestämt att jag kände att jag hoppade till lite i en bråkdel av ett ögonblick.
Det snöade när jag åkte. Jag la mig mitt på skridskobanan och stirrade upp i himlen. Det dalade ner snöflingor på mig. Jag gjorde en snöängel också. Lysnade på musik i mp3-spelaren. Jag vågade inte ligga där så länge i fall någon skulle komma och tro att jag hade trillat och var medvetslös eller nåt men det var väldigt vackert. Önskar att jag kunde ha legat där längre. Himlen var lite röd och lamporna runt banan hade slagits på. När jag kom dit var det mörkt på banan. Det var lite läskigt att åka när jag inte såg riktigt hur jag åkte men efter ett bra tag kom det ett par killar som skulle använda banan brevid med rink och de tryckte på en magisk knapp i ett magiskt elskåp så det blev magiskt ljus på båda banorna. Man skulle nästan kunna säga att det var magi.
Jag är en vekling
Jag var ute och åkte skridskor igår. Det känns i benen idag... det är ju störlöjligt. Jag funderade lite över det här med att det är svårare att svänga högen än vänster. Är inte det ganska konstigt? Jag tror inte att jag har några problem med att svänga höger när jag går. Fast det kan ju vara så att jag anpassar vägen till konsum så det blir så få högersvängar som möjligt utan att jag vet om det. Jag är väldigt bra på att lura och manipulera mig själv.
Nu ska jag gå ut och åka igen.
Ute är det nya inne.
Nu ska jag gå ut och åka igen.
Ute är det nya inne.
Sex sex sex
Ville bara kolla hur många läsare jag skulle få om jag skrev "sex" i rubriken. Hade säkert dubbelt så många läsare som vanligt när jag hade rubriken "knark". (nej, jag kan inte se vem som tittar in på sidan, bara hur många, så du kan vara lugn)
Har inte hänt nåt kul i mitt liv de senaste dagarna.
Var till en skobutik och lämnade en jobbansökan här om dagen. Kvinnan i kassan skrattade när hon hämtade den personalansvariga... vet inte om det var ett dåligt tecken att de skrattade åt mig eller om det var ett gott... bestämmer mig för att det är ett gott tecken, att det är roliga människor som skrattar mycket som jobbar där! Skratt är ett bra tecken. Där ska jag jobba. Om inte annat så har jag bringat glädje till nån. Det bjuder jag på.
Sen gick jag på bibblan och hittade en bok med sälrecept. Tydligen ett magert och nyttigt kött... vem hade anat att de små fetknopparna var magra. Boken var skriven på både svenska, norska och finska för att alla 5 människor som får tag i sälkött ska kunna läsa den... När fick man börja skjuta säl igen?
Jag har hittat en skridskobana. Nu ska jag bara hitta en kompis som både åker skridskor och äger ett par skridskor. Inte det lättaste. Får nog åka ensam som vanligt. Jag tror att det skulle vara fint att åka på natten. Banan är upplyst. Om ni ser nån som ligger i en blodpöl med ben i konstiga vinklar på en skridskobana nån natt så kan det vara jag som har trotsat kyla, lathet och bättre vetande. Jag åkte faktist en eller kanske två gånger förra året. Året före det hann isen smälta innan jag fick ändan ur vagnen.
Nä nu tycker jag att du ska göra nåt nyttigt istället för att sitta och läsa om mitt tråkiga liv. Själv ska jag nog sätta upp en hylla...eller varför inte åka lite skridskor? Eller så äter jag nåt. Är ju hungrig som vanligt. Jag måste bara få rekomendera en ny blogg med äckliga matfoton! http://bantarensbastabok.blogspot.com Den fick mig nästan att skippa lunchen. (trodde du verkligen på allvar att du skulle kunna slita dig från datorn och göra nåt vettigt?)
Knark
Läste på Metros löpsedel idag, så ska regeringen få bukt med det lagliga knarket.
Finns det lagligt knark!? Varför får alltid jag veta allting sist?
Finns det lagligt knark!? Varför får alltid jag veta allting sist?
Kakbak
Bild 1: Mörk choklad. Bild 2: Brödkakor i ugnen. Bild 3: Stora men synnerligen platta kakor.
Idag har jag bakat Double Chocolate Chip Cookies. Efter mina Drömmar (som blev till en stor dröm i ugnen) borde jag ha vetat bättre. Men jag tror på övning ger färdighet. T sa faktiskt att mina drömmar var de godaste hon ätit..även om de var middagstorlek.
Eftersom jag har lite svårt för begränsningar och beslut och inte alltid gör det som är enklast så delade jag på degen, så hälften av kakorna blev med mörk choklad och hälften med vit...man måste ju få reda på vilket som är godast!
Jag startade mitt bak med att skära mig i fingret...på bunken till mixern.. kannånsåkannina. Jag hade redan tidigare på dagen skurit av mig halva långfingernageln när jag skar grönsaker så jag kanske borde ha förstått att det var en sån dag.
Med tanke på hur stora mina förra kakor blev så gräddade jag kakorna i två omgångar så det inte skulle bli så trångt på plåten. Första omgången med mörk choklad i blev inte direkt bränd... men kanske lite mörkare i kanterna än det var tänkt. De blev i alla fall en bra storlek så när jag klickade ut deg till den andra omgången med vit choklad i gjorde jag dem lika stora. När jag satte in dem i ugnen såg de först fina ut...ända tills de började svälla...och svälla...och svälla till små bröd! Hur kunde det bli så?! Det var ju lika stora klickar med kaksmet som den första satsen. När jag öppnade ugnen trillade de ihop så de blev platta men jag har åter gjort familjestora kakor som är fyrkantiga. Jag tror att Marta Stewart skrämmer sina kakor till att bli lagom stora, gyllenbruna och runda. Jag är för snäll. Men hon kan inte lägga pussel med sina kakor som jag kan. Tyvärr så har jag nog redan ätit upp några bitar.
Kakorna blev ändå goda så alla som känner mig så bra att ni vet var jag bor är välkomma att komma och hjälpa mig äta upp mina kakor. Jag har till och med mjölk hemma, kakorna till ära. Jag vill också förtydliga att jag satte ett plåster på fingret så det är inget blod i kakorna så även vegetarianer kan äta av dem!
Kolsyrat brännvin
Min far har köpt en sån där aparat som man kan kolsyra drycker med. Han använder den till att kolsyra vatten med. Min kusin M, syster H och pappa satt här om natten och funderade över vad man mer kan kolsyra än vatten. M föreslog kaffe, pappa sa Oboy och systern föreslog vin. Sen föreslog någon att man kunde kolsyra brännvin. H funderade över hur en alkis på en parkbänk skulle se ut om hans brännvin blev kolsyrat, så pappa ritade det. Så här är bilden.
Ordningen återställd
Slutet på den här olidligt spännade följetongen! En ny anslagstavla har kommit upp på Ålidhem C. Folket på Ålidhem är åter lyckliga. Folk skuttar och dansar omkring i ett glädjerus och omfamnar främlingar som de möter på gatan, personalen på Ica ger bort varornan gratis och det vilar ett färgglatt skimmer över hela stadsdelen. Ordningen är återställd.
Bilden är som vanligt lite suddig men man måste vara lite rask när man fotar anslagstavlor för att behålla åt minstone lite av sin värdighet. En man (troligen tillhörande det s.k. a-laget) vinkade glatt åt mig innifrån pizzerian med ett leende från öra till öra när jag gick förbi fönstret efter min fotosession. Alltid trevligt när man kan glädja nån. Kanske var det han som skrivit lappen.
Idag har jag bättrat på mina tantpoäng. När jag kom hem från affären såg jag att det låg glasbitar utanför min dörr. Jag puttade dem åt sidan med foten och tänkte, Aha! Det var det som smällde till i trappen igår när några av grannarna (eller deras festdeltagare) rullade förbi min ytterdörr. Jag hoppas att det inte var nåt personligt...folk kastar väl flaskor på ens dörr för att de tycker om en?! (Förmodligen kastade de den inte..bara släppte den lite kärleksfullt i golvet.. de stora skärvorna var ju borta också) Men sen tänkte jag på mina nya grannar som har ett gäng småbarn. Är ju inte jättebra om små barn äter glas. Så jag tog min sop och skyffel, som den goda grannen jag är, gick ut i trappen och sopade upp skärvorna samtidigt som jag kände hur mina tantpoäng ökade drastiskt. De skulle bara veta vilken bra granne jag är som sopar trappen för deras skull!
Afrikansk dans
Idag har jag varit på afrikansk dans med M. Var en provapågrej på Medborgarskolan. Min kordinationsförmåga kunde ha varit bättre. Det var inte busenkelt och inte helt ojobbigt.
Igår spelade jag och tre kompisar ett nytt (från 2004) T.P. Det nya spelet har dvd-frågor på tårtbitarna och alla kategorier handlar om underhållning på ett eller annat sätt. Man har nästan ingen nytta av att ha gått grundskolan som i de äldre versionerna. Var svåra frågor. Det fanns olika typ av frågor på dvd-rutorna. En typ av fråga gick ut på att man skulle säga vad det var för känd person genom att titta på en pyttedel av personen. Typ Kate Winslets näsa. Jag gissade på Chris Isac eller nån boxare... Det är verkligen omöjligt att säga vem det är genom att se ett öga eller en näsa.
Visst blev Hjert Fylking känd när han gjorde helekoptern i tv? Svaret i detta TP var Nakenjanne men jag tror att Fylking var före, för han gjorde den i aschbergs show. Kanske var en kuggis...det kan vara så att Fylking var känd innan han gjorde den eller att det inte är meningen att man ska komma ihåg sånt så länge. Spelet är nog inte anpassat för oss gamlingar som läste löpsedlarna när man inte hade så många kanaler och docusåpor och det fortfarande var chokerande med nakna män i tv.
Den afrikanske dansmannen hade inget under sina vita tygbyxor. Som tur var så var det bara baksidan som blev genomskinlig när han svettades. Hur bär man sig åt för att skaka på skuldrorna utan att ändan fladdrar med? Kändes inte helt smickrande när min ända rörde sig åt motsatt håll. Nu säger jag inte att jag är tjock eller så men den har förmodligen en lite annan dencitet än lärarens som förmodligen var gjord av muskler...som inte rikoschetterade i motsatt riktning när han skakade på den i avancerade riktningar, samtidigt som han rörde armar och ben i olika takt till musiken. Nä som sagt, det där med kordinationsförmåga är inte nåt jag är född med. Det som skiljer denna upplevelse från det skräckfyllda minnet av hur jag testade arobics för 10 år sen var att nästan alla var där var dåliga på afrikansk dans och det var nog ingen som hängde med helt. Han gjorde massa rörelser i en viss ordning som han förväntade sig att vi skulle komma ihåg! Vad fick honom att tro att vi var kapabla till nåt sånt. Han gick igenom rörelserna och sen vände han sig om och sa Nu ska jag titta när ni dansar. Alla stod stilla. Ingen viste vad de skulle göra.
Afrikansk dans var en upplevelse.
Nya grannar
Jag fick nya grannar för ett par dagar sen. Det var jättespännande. De pratar på ett språk jag inte förstår och skrattar. Jag har tittat på dem genom kikhålet. Kände mig som en gammal tant men jag var nyfiken på hur de såg ut eftersom jag inte vet hur mina förra grannar såg ut. Det enda jag vet om de förra som bodde där är att den ena hette John för vid två tillfällen fick jag frågan av främlingar i trappen om det bodde en John hos mig. Jag svarade att det hoppas jag inte. Jag misstänkter att han sålde knark. Verkade ju vara många som skulle hälsa på honom utan att veta var han bodde.
Skratt är ett bra tecken vad gäller grannar. Från början var det bara två kvinnor som bar och skrattade men sen blev de fler och fler. Nästa dag fortsatte de att komma folk. Funderade över om de hade inflyttningsöppethus, folk kom med blommor, första veckan men nu är dörren stängd igen. I min fantasi kommer vi bli goda grannar och låna socker och kaffe av varandra och bli en enda stor familj.
Min näsa kommer bli platt. Man kan tycka att jag borde ha gått ut och fråga om de behövde hjälp istället fär att stå och kika på dem men jag kikar hellre för jag är som bekant lat. Jag kommer förvandlas till en lat eremit som kikar på folk och skriver anonyma lappar.
När jag gick ut (ja jag gick till slut utanför dörren) var det ett jättesött barn som tittade på mig med stora ögon och sa heeeeejjjjj och gick lite närmare den öppna dörren till hans nya hem. Jag svarade Hej. Han tittade på mig och flinade ända tills jag hade gått ner för trappan så vi inte såg varandra längre.
De nya grannarna säljer nog inte knark.
Skratt är ett bra tecken vad gäller grannar. Från början var det bara två kvinnor som bar och skrattade men sen blev de fler och fler. Nästa dag fortsatte de att komma folk. Funderade över om de hade inflyttningsöppethus, folk kom med blommor, första veckan men nu är dörren stängd igen. I min fantasi kommer vi bli goda grannar och låna socker och kaffe av varandra och bli en enda stor familj.
Min näsa kommer bli platt. Man kan tycka att jag borde ha gått ut och fråga om de behövde hjälp istället fär att stå och kika på dem men jag kikar hellre för jag är som bekant lat. Jag kommer förvandlas till en lat eremit som kikar på folk och skriver anonyma lappar.
När jag gick ut (ja jag gick till slut utanför dörren) var det ett jättesött barn som tittade på mig med stora ögon och sa heeeeejjjjj och gick lite närmare den öppna dörren till hans nya hem. Jag svarade Hej. Han tittade på mig och flinade ända tills jag hade gått ner för trappan så vi inte såg varandra längre.
De nya grannarna säljer nog inte knark.
