JagKanNina

Tack Syster

Igår var jag och Syster vid Grössjön och grillade. När jag använde kamerans automatik ville den använda blixt på elden men inte på Syster. Min Syster är förvisso ganska ljushyad men ljusare än eld tycker jag faktiskt inte att hon är! Man ser till exempel inga blåa fläckar om man tittar på henne för länge. Det kan hända att hon ser besvärad ut och säger nåt om att man ska sluta stirra men blåa fläckar ser man faktiskt inte.



(om man klickar på bilderna så blir de större)

Vi gick in i skogen, över bron, förbi den höstiga familjen, upp på den löviga spången, tittade på en stor hackspett, gick över den lilla myren, förbi det ensliga trädet, in skogen igen och vips 1,5 timmar senare var vi framme vid eldstaden vid sjön där vi grillade korv och drack te. (Sista bilden tog jag för någon vecka sedan, innan allt blev höst, då jag var där med Hummellisa vid sjön)

Om jag någon gång startar ett klezmerband ska vi heta The Klezmorons. Vi skulle stå på gatan med en hatt och låta högt och dåligt men folk skulle ge oss pengar i hatten i alla fall eftersom de skulle tycka synd om oss.

Vad ska jag med arbetsförmedlingen till när jag har så bra affärsidéer?!

Har tittat lite på den här fem-saker-jag-har-i-utmaningen som har florerat i min och andras bloggar på sistone, och kommit fram till att alla har broccoli i frysen. En del har en påse med frysskadad broccoli eftersom de inte äter broccoli men alla har en påse. Är inte det en gnutta intressant i alla fall? Som en manisk broccoliinvation, alla måste ha den annars försmäktar vi på denna ö. Själv har jag den både färsk i kylen och fryst i frysen.

Kan det bero på att de ser ut som små träd så man kan leka Godzilla när man äter den? Broccoli, en lite roligare mat!

 

När jag bildsökte på broccoli fick jag ca 1 420 000 träffar medan fjällig taggsvamp som bor i de svenska skogarna bara fick 139 träffar (och då var det bara kanske 20 av de bilderna som inte föreställde hundar och kantareller). Det säger nåt om broccolins popularitet. Slutsats: Svenskarna är ett folk som har längtan efter att känna sig stora och hungriga.

Monstret under sängen knackade på min sängbotten och utmanade mig idag (det är sant, monstren under sängen finns!) När man får hot och uppmaningar från ett monster så är det bäst att lyda.
Utmaningen går ut på att jag ska nämna fem saker i min:

* Frys
- En hel kyckling
- Broccoli
- Skinkschnitzlar
- Muffins (alltid muffins)
- Bär som jag har plockat i diverse skogar och buskar.

* Garderob
- Rulljalusier
- Smutstvätt
- Gamla brev (folk skriver sällan riktiga brev längre)
- Foton (även dem av den äldre sorten eftersom jag sällan framkallar foton nu..)
- Låda med papper, redo att ritas, skrivas och pysslas med.

*Väska
- Kvitton/lappar lappar lappar (varav en med instruktioner för justering av utskriftskasetter)
- Vantar
- Batterier
- Tuggummin
- Passet så klart

*Badrumsskåp
- Någon slags 2in1-tandkrämmunnvatten med smaken Freaky Lemon Mint!!! (Kanske använder den någon gång när all   tandkräm i världen har tagit slut)
- Kamm (av någon konstig anledning)
- Vitaminer
- Nagelfil med strass (födelsedagspresent..)
- Metallpropp till handfatet (som har trillat ner i handfatet och gjort ett märke en gång, så jag lyfte upp den igen)

Jag skickar vidare utmaningen till
Hannanas, Annapanna, Lennart, Connyponny, Dottern på rätt sida vattnet, Little My och Vewwo så klart som har en blogg som går ut på att göra listor.

Misstänker att det var meningen att jag skulle hålla mig till siffran fem och utmana fem nya personer men jag är ju så nyfiken på vad folk har för roliga saker i sina skrymslen!

Vi har ett kort hemma på mig och min storkusin där vi håller upp en liten liten fisk och ser glada ut. Jag har en tjock orange flytväst med rem mellan benen och kusinen, iklädd en 80-talströja, står på huk brevid mig för att vi ska bli lika långa på fotot. Detta är det enda som tyder på att jag någon gång i mitt liv har fått upp en fisk. Det är dock mer troligt att min kusin har fiskat och jag har stått brevid henne och pratat och varit allmänt irriterande och sedan när fisken skulle förevigas fick jag, som var med vid fisketillfället, vara med på fotot som att jag har varit delaktig i fångsten. Att jag sällan har fiskat med krok, alltså hellre lockat upp fiskarna till ytan med sänket och sedan tittat på dem när jag har matat dem, är en annan sak som får mig att tro att jag faktiskt aldrig har fått en fisk på kroken.

Men nu skulle det alltså ske. Jag skulle döda min första fisk, så igår tvingade jag med en kompis till stan och köpte mig ett kastspö på Claes Ohlsons som jag sedan kompletterade med ett par drag (med krok) i fina färger. Idag gav sig alltså jag och två vänner oss iväg för att dra upp lite middag från det stora blå. Det gick väl sådär kan man säga. Jag kastade några gånger. Vissa av gångerna hamnade draget till och med i vattnet. Sedan gick spöet sönder så jag fick meta istället. Först agnade jag med korv. Den ville fiskarna inte ha. Sedan provade jag att knyta fast ett drag på linan och drog linan fram och tillbaka så det blänkte och rörde på sig. Då höjde de bara lite förvånat på ögonbrynen. Sedan använde jag både drag och korv. Fiskarna makade sig lite artigt så de inte blev träffade av korven. Jag formade några muffinssmulor till en boll. Fiskarna tittade roat på den. Jag tog bort draget igen, krafsade mig i huvudet och agnade med lite muffinspapper. Fiskarna försvann. Tog bort pappret igen och gick till skogen och hämtade ett blåbär, för vem gillar inte blåbär?! Fiskar gillar inte blåbär. Sedan åkte vi hem.

- Jag tror inte att fiskarna var hungriga.
- Nä men jag tror att du roade dem i alla fall.

Det måste väl ändå vara dubbel fiskelycka? Jag tyckte att det var spännande att titta på fiskarna från ovan och fiskarna, som fick stanna där de trivs bäst, kunde ha en vadslagning under bryggan om vad som skulle dimpa ner härnäst. Alla glada och nöjda på sitt håll och ingen kom till skada den här gången heller.

Att mina fiskevänner inte heller fick någon fisk får jag inte nämna med tanke på den manliga stoltheten och det där, så det har jag alltså inte skrivit något om.

Mafalda + Mulle + Baby = Kaninan

Syster ville ha ett en bild på mig också.. så här är den. Detta är alltså ett exempel på hur det nykapade håret såg ut just den dagen i just den sekunden. I nästa sekund förvandlades det till ett luddigt monster vid namn Agatha.

Nu har kompis T klippt i mitt hår igen. Det var lite slagsida på det och behövde rundas av lite. Pappa frågade, när vi pratade i telefon, om jag ser ut som Mafalda nu. Ja varför inte? Kompis T tycker att jag, efter andra klippningen, ser ut som Baby i Dirty Dancing. Själv tänkte jag mer på Mulle i Mulleskolan. Nu när jag tänker på det så är det nog en kombination av de tre. Stort som Mafaldas, lockigt som Babys och med lika mycket barr och kvistar i som Mulles.


           Mafalda                                                      Baby (hon till vänster)

           Mulle

Är man hungrig så är man!

Jag har en diskrelaterad fundering. Om man har ätit lunch från en skål eller tallrik och sedan en stund senare vill spara disk och använda samma tallrik till middagen (eftersom man är lat och det det är samma mat igen) så man bara vipsar av den med diskborsten utan att använda diskmedel. Blir det mer bakterier med eller utan diskborstvips? I det ena scenariot är det ju lätt torkade matrester som kan innehålla bakterier kvar på tallriken men i det andra fallet har man ju vipsat runt med en diskborste som man har använt under kanske en månad utan mer rengöring än det blir när man snurrar runt den i flottigt diskvatten.

När jag nu tar upp diskfrågan kan jag passa på att presentera den relaterade tandborsfrågan. Hur kommer det sig att jag inte använder en gaffel två dagar i rad när jag kan använda tandborsten under betydligt längre tid utan att diska den? Människor är väl ungefär som komodovaraner i munnen. Eller kanske inte fullt så farligt att bli biten av en människa men det är tydligen värre än att bli biten av en hund, rent bakteriemässigt alltså.

Och den sista relaterade frågan. Varför drabbas man inte av stelkramp när man råkar bita sig själv i tungan, när man kan göra det om någon annan biter en (inte nödvändigtvis i tungan då)?

Och nej, jag har inte förvandlats till Howard Hughes och sitter i ett sterilt rum och odlar skägg. Jag bara funderar lite.

När man har anlitat en kompis för att toppa håret och säger nåt till henne om att innan hon började klippa nådde den längsta slingan ner till midjan och hon då säger Oj! kan man misstänka att det har blivit lite kortare än man först tänkt.
Förra gången jag hade så här kort hår var på högstadiet när min kusin, som hade påpekat att jag skulle vara fin i kort hår, skulle toppa mitt hår och det gick från midjelångt till axellångt.



Kompisen tyckte även att det var en bra idé att göra små slingor i luggen som var kortare. Hon tänkte nog inte riktigt på vad som händer med mitt hår när de blir utsatt för regn..eller annat vatten också för den delen. Inte så Jane Austen som hon tänkte kanske.. Min föreställning om att jag skulle förvandlas till clown om jag klippte håret kort är starkare förankrad nu.