JagKanNina

Det sägs att alla tjejer går igenom en period där de fotar sina fötter men hur kan man låta bli när det tittar fram figurer i skuggorna?

Gräslöken blommar för fullt och när jag steg upp i morse hade farinsockret förökat sig. Det måste vara det fina vädret som gör det.

För någon vecka sedan var jag på zoo i Eskilstuna. Vi var rädda nästan hela tiden!

Man blir förvånad när man för en gångs skull stiger upp tidigt och hittar en sovande person i en hängmatta, uppspänd mellan två björkar, på gården. Jag säger inte att Ålidhem är Nice där man kan bli mördad om man sover ute men jag funderar över varför? Vad får någon att sova ute mellan hyreshusen? Utslängd från sitt hem? Uteliggare som sover där varje natt? Gäst i en allt för liten lägenhet? Man får lixom lust att gå fram och peta på personen och fråga lite försynt vem är du och vad gör du här?

Det är irriterande när man står vid batteriholken och puttar in batterier och inser att man just har puttat in ett par laddningsbara också.

När jag var scout för tusen år sedan läste jag i en gammal bok att en scout visslar och ler när den möter svårigheter. Jag har alltid funderat över hur man visslar och ler samtidigt. Nyss när jag satt vid datorn och la patience och lyssnade på musik märkte jag att jag har svårt att vissla och lägga patience sammtidigt också. Var kommer dessa svårigheter att göra två saker samtidigt ifrån? Jag är ju kvinna, vi ska ju klara sånt. Jag kanske är en transexuell transvestit. En kvinna som gillar att klä sig i kvinnokläder och har svårt att göra två saker samtidigt.


Vissel vissel säger mannen i de fina byxorna.

Jag har varit ute på äventyr i helgen. Jag åkte till Eskilstuna för att tälta och fira en kompis som fyllde år. Man kan tro att nio timmar på en buss är tråkigt men då har man inte åkt Y-buss. Vi började åka i en buss utan ventilation men eftersom motorn gick sönder fick vi byta buss redan i Stockholm (där den gick ifrån). Jag beklagade mig för en kompis att det inte fanns syre i den första bussen och hoppades på att det skulle vara bättre luft i den andra. Det blev det...

När vi var i Ö-vik backade bussen in i ett tak till en väntkur så taket kom rakt in genom bakfönstret. Jag satt längst bak i bussen men som tur var ca en meter åt andra hållet så taket och glasregnet missade mig. Jag är redan ganska kort och väldigt fäst vid mitt huvud och föredrar att fortsätta vara det så jag är glad att ha det i behåll. När vi var framme i Umeå var så gott som hela bakrutan borta och luften synnerligen syrerik. Man ska vara försiktig med vad man önskar sig..