På besök i Götheborg
Om man var snäll (och gav mannen i biljettkassan en penning) så fick man gå ombord på Götheborg. Det gjorde vi.
Det var inte ovanligt att man anställde gigantiska spindlar för att klättra omkring uppe i riggen när seglen skulle hissas.
Det var på inget sätt ofarligt att prata med främlingar förr i tiden. Ett litet hej kunde lätt leda till döden.
Till middag fick de nöja sig med träfisk. Den hade en helt annan hållbarhet än den traditionella fisken och man kunde på det sättet spara in på det dyrbara saltet.
Träfisken var förvisso inte så kladdig men skeppskorpssoppan kunde kladda ner händerna desto mer.
Hihi. Sen gick vi hem.
Det var inte ovanligt att man anställde gigantiska spindlar för att klättra omkring uppe i riggen när seglen skulle hissas.
Det var på inget sätt ofarligt att prata med främlingar förr i tiden. Ett litet hej kunde lätt leda till döden.
Till middag fick de nöja sig med träfisk. Den hade en helt annan hållbarhet än den traditionella fisken och man kunde på det sättet spara in på det dyrbara saltet.
Träfisken var förvisso inte så kladdig men skeppskorpssoppan kunde kladda ner händerna desto mer.
Hihi. Sen gick vi hem.
Kommentarer
Postat av: Lennart
Jag blev inbjuden till varvet då den byggdes, fick en rundtur där och fick se hur den byggdes och hela historian. Det var ett ordentligt projekt kan jag säga. Då jag var där var de i början, båten var bara ett skelett och vi fick gå ner och känna på den stora kölen av ek. Så den har jag klappat på.
Postat av: Kanina
Lennart: Jag har inte klappat på kölen men jag har läst i en folder att båten har 55 000 handsmidda spikar. Det är också bra.
Postat av: Sara
Man blir glad av att läsa din blogg :). Jag skulle också vilja gå ombord på Götheborg!
Postat av: Kanina
Sara: Det gör mig glad att läsa att du blir glad av att läsa min blogg :D
Trackback
