JagKanNina

Nu har jag kommit hem från en liten tur till det kalla norr(are). I Metropolen är saker inte som här i Umeå. Hos pappa stiger man upp samma tid som hemma men på nåt mystiskt sätt har man vid samma tid som då jag börjar äta frukost hemma hunnit äta både frukost och lunch hos pappa. Hos pappa klarar jag inte heller att titta på teve ensam. Att titta på teve hos far är som att manövrera ett rymdskepp. Det är massa olika knappar och apparater som ska ställas i olika lägen. När man har fipplat en stund så kan man ibland ha turen att få in rätt bild på teven, att sedan ljudet tillhör en annan kanal det får man leva med för man vet aldrig vad som kan hända om man trycker på fler knappar. Syster har inte fullt så många aparater men hon har också en digitalbox nu och hattar mellan fem olika fjärrkontroller och kliar sig i huvudet och ser uppgiven ut. I torsdags lämnade hon mig framför teven alldeles ensam så jag hade inget annat val än att titta på ett avsnitt av Fringe. Det var faktiskt en riktigt spännande serie.