Isfiske och städ-LP
I söndags var jag på folkkök och åt soppa. Om jag hade varit hemlös så hade det varit gratis men jag har ju min stora rosa påse så jag fick betala 20 kr.
Sen fiskade jag för första gången i mitt liv med haspelspö. Nu låter det som att att jag har fiskat med andra sorters spö och det kan jag nog inte påstå att jag har gjort så mycket heller. Jag har nog håvat upp några spigg från en brygga i min barndom och suttit med en lina med sänke för att locka upp fiskar som jag sedan har matat, men spö och krok är nog en ganska ny upplevelse för mig. Jag trodde att det skulle vara svårt. Kanske var det nybörjartur men jag tycker nog att linan flög hyfsat långt och spöt följde inte med ner i älven. Vid kroken satt en söt liten gummifisk så man kunde låssas att man hade fått napp varje gång man drog upp draget från vattnet. Bortsett från ett isflak och bottennappet som även blev slutet på vår lilla fiskeutflykt så fick jag inget napp. Den lilla söta gummifisken bor numera på botten av älven.
Igår gjorde jag vad man skulle kunna kalla en lite grundligare städning. Jag torkade fönstren och bytte gardiner. Det känns nästan lite obehagligt för nu är fönstren genomskinliga. Känns som att det blev väldigt mycket insyn helt plöttsligt. Jag antar att att jag lär mig att alltid vara anständig och om inte annat så brukar ju fönster ha en tendens att smutsa ner sig igen.
Jag har fått en känsla av att när andra städar hittar de pengar. Jag hittar förutom bilder på små figurer, kryptiska lappar som jag har skrivit till mig själv som "Hjälp min pudel tar över mitt liv", "Burnt toast" eller "Han har så långa händer så motståndaren når inte fram".
Gårdagens städ-LP-spisning bestod av The Moody blues, The Ventures, Simon & Garfunkel, Thorstein Bergman tolkar Dan Andersson och Säpo. Den sistnämnda var för övrigt ingen höjdare. Nu har jag snart gått igenom alla LP så då är det dax att ta sig an singlarna.
Fördelen med LP-skivor i vuxen ålder är att jag numera har nog stora händer för att hålla i dem. Hade varit en bättre utveckling om skivorna var små när jag var liten och stora nu när jag och mina händer är större.
Tänk vad mycket man kan få gjort när man inte slår igång datorn!
jag har en anteckningsfunktion i mobilen. där brukar jag skriva in små tankar och ideér som såsmåningen är tänkta att utvecklas till blogginlägg. men ibland så tar det för lång tid innan jag läser det, eller så hade jag för lite tid på mig när jag skrev ner det. så nu och då hittar jag anteckningar som inte riktigt är förståerliga. som "kam-mc-alfahane". jag har inte den blekaste när, vad och hur jag tänkte.
Storey: Det lät intressant. Du kan ju alltid hitta på nåt. Typ, vi vet ju alla att mc-knuttar och raggare har en stålkam i bakfickan och för varje år får de en till tand på sin kam som älgar och det är på det sättet man vet vem som är alfahanen och garagets konung.
När jag gick sista året på mellanstadiet fick vi veta att vår 80 åriga skola skulle ersättas med en ny. Vi sjöng till och med "Ja må hon leva" med sluttexten: det ska vi fira med att bygga en ny... (Makabert.) Nåväl: när jag och liksinnad väninna insåg att skolan, så småningom, skulle bebos av hyresgäster började vi gömma små meddelanden i alla omöjliga utrymmen som gick att finna. Letar man riktigt noga i gamla Alviksskolans sprickor och lister kan man finna onda och kryptiska meddelanden från två flickor på tolv år.
Kristians dotter: Det är ju helt underbart spännande att hitta. Nästan som att hitta flaskpost. Lappar intresserar mig som man kan ana när man tittar i min blog. Jag har en kompis som brukar gömma brända blandatskivor i biblioteksböcker. Det är också en bra idé.
