JagKanNina

Jag måste säga att utpressare och kidnappare som gör brev med bokstäver från tidningar är väl värda sina pengar som de begär. Det är nästan så jag tycker att facket ska gå ut med en kampanj om höjda löner för dem. Jag har idag gjort mitt första och sista tidningspappersbrev.

Jag förstår inte hur den metoden skulle vara så bra för folk som inte vill bli igenkända. Det finns ju tusen saker som kan hända så man blir identifierad.

* Fingeravtryck i klistret (Detta kan avhjälpas med handskar men då måste man betänka att  man får ännu sämre kontroll på vad man pysslar med och att bokstäverna fastnar på handskarna istället som sedan blir lätta att identifiera av CSI)
* Pappersbitar som sitter fast på en (i klistret på armbågarna)
* Den skyldiga personen klagar över ont i ryggen och har en hukande gång efter att ha suttit på golvet allt för länge då golvet är det enda stället där man får plats med många tidningar.
* Små pappersbitar som har fastnat i mattan på samma sätt som den lilla julgranskulan som man hittar hängande i blomman framåt  påsk.
* Reklam med hål för utvalda bokstäver i pappersinsamlingen.

En annan sak som man aldrig får se på teve är att det är en tydlig personprofil på den som tillverkar sånna brev. Det är en person med väldigt mycket tid över och ett oändligt tålamod! Det är inget man svänger ihop i en handvändning och allt fastnar på en (i klistret på fingrarna) på väg in i badrummet för att tvätta sig, så det är stor risk att personen i fråga har bokstäver på kläder, armbågar och andra dolda ytor. Det är även troligt att personen i fråga är lite hetsig till humöret efter att L för tionde gången har försvunnit.