Stress och smärta
Jag var på Maxi igår. Det skulle jag inte ha varit! Det var dödens död pina. Jag trodde att det skulle vara mindre folk eftersom jag inte gick dagen före midsommar men det var folk överallt och var man än gick så var det folk som gick in i mig. Jag var SÅ nära att vända och gå igen men jag behövde verkligen mat och det är ju trots allt billigare där så jag var tapper och härdade ut. När jag kom till kassorna var det kilometerköer och vagnarna var fyllda till bristningsgränsen. Själv stod jag där med min lilla korg. Inte ens musik i öronen fick ner min stressnivå. När jag tittade på kvittot såg jag att jag hade betalat för en Lätta för mycket. Jag tog ett djupt andetag och gick tillbaka till kassan. Fick tillbaka en liten slant och gick. När jag kom hem såg jag att jag hade betalat för en mjölk för mycket också. Kassorna måste ha löpt amok av stressen. Usch! Jag ska skriva in i almanackan till nästa år att jag ska undvika stormarknader minst en vecka före midsommar! Till råga på allt hade glassen hunnit smälta på vägen hem och spridit sig över de andra varorna i kassen.
Människor är mjuka, betongväggar är hårda.
Det är det som är felet med all stormarknadshysteri! Snart finns det inte en enda butik i någon stad i Sverige med innan-glassen-smälter-gångavstånd. Död åt centraliseringen!
(Vid närmare, eller kanske snarare ärligare, eftertanke så måste jag dock erkänna att jag trivs rätt bra på Maxi. Till och med fast jag benhårt hyllar kooperativet. Skämmes tamefan.)
Conny: Jo jag är en mjukis.
Storey: GILLAR MAXI!!??? Du kan inte vara riktgit klok. Jag trodde att jag hade börjat tycka bättre om MAXI sen jag började hitta bland hyllorna men det beror nog på att jag har varit där på bättre tider. Har undvikigt när folk har varit ute och vallat släkten och bildat mur för att jag inte ska ta mig igenom och fått mig att känna att jag konstant går mot strömmen. Finns det trafikregler där som jag inte känner till? Länge leve Koopra..det lilla alltså.
Jag har slagit mitt huvud i en sänggavel av trä en gång så jag var tvungen att sy några stygn. Det var inte roligt. Fick gå med en stor vit plåsterlapp klistrad uppe på skallen flera dagar. Du anar inte vilka frågor jag fick av mina klasskamrater. "Vild i sängen, vilddjur och vem var du tillsammans med" var de oskyldiga kommentarerna.
Lennart: Haha, så illa har det aldrig gått för mig...än i alla fall. Är nog mer tjockskallig :D
