JagKanNina

                                               

Som gammal akvarieägare kan jag inte låta bli att fundera över om det är de som flyter vid ytan eller ligger på botten som är bäst att äta... kan en oliv vara död. It o-lives som vi norrlännigar skulle säga.

Idag höll jag på att trilla ner från en trappa ute i ett skjul på returmarknaden och hade inte nog med pengar på kontot när jag skulle handla mat. Vissa dagar är mer spännande än andra.

Om man inte är hemma borde man ju norrländskt logiskt vara ohemma. Så om man har blivit kidnappad borde man alltså vara ohemmad.

Okej..jag inser bristen i mitt resonemang nu när jag stavar det men jag håller fast vid min teori.

Idag kom jag på att nåt som är roligare än att hoppa i vattenpölar, är ju faktiskt att hoppa i snöslask! Det blir lixom mer KTJOFF PLTHTCH-läten då och man ser slasket flyga som i ultrarapid! Lixom mer visuellt än vatten. Slasket är i regel mer utbrett så det inte går att undvika också så det är lättare att dölja att man hoppar i det... Man kan lixom ojdå-hoppaner från en lite högre snökant rakt ner i det eller bara "gå hårt" i det. Skorna kan bli lite blöta men det blir de ju åndå när man går i slasket också så det finns ingen ursäkt att inte glädja sig själv lite.

Regler: Varje spelare börjar med att skriva sex underliga/egendomliga saker om sig själv.
Bloggare som blir "tagna" ska skriva sex saker om sig själv i sin blogg och samtidigt ange reglerna för spelet.

Till slut väljer bloggaren sex nya bloggare och gör en lista av deras namn.

Efter det är gjort skriver han eller hon en kommentar i deras bloggar för att låta dem veta att de har blivit "tagna" och att de ska läsa ens egen blogg för mer information



Jag hade naturligtvis lväldigt svårt att komma på sex egendomliga saker om mig själv eftersom jag är så normal...men efter lång tid av krafs i huvudet...eller var det tvärt om och jag fick plocka bort flera konstigheter...ja här kommer de i alla fall:


1. Jag samlar på tablettaskar.

2. Jag kan sitta en timme och stirra ut i luften och filosofera.

3. Kan sitta och göra onödiga saker som att lägga patiens bara för att slippa att tex diska eller städa trots att jag skulle kunna fylla ut tiden med att göra nåt roligt som att måla.

4. Jag har svårt att motstå att hoppa i vattenpölar.

5. Jag kommer på mig själv med att fundera över, när jag skalar grönsaker eller liknnade,  varför de görs i så opraktisk form. Ingefära vore bättre utan veck och man skulle inte slinta om löken var fyrkantig.

6. Jag kan vifta med näsborrarna.


Så nu ska 6 nya personer utmanas
And the nominees are..... (trumvirveln trumvirvlar, fumlande prassel med kuvertet, nervöst skratt)

Monstruösa Margit
Vewwo
Funkiz
Maria
Storey
Conny
Och ett hedersutmanande till Sami om du kan tänka dig att återuppliva din blog.

                                     Före                                                                        Efter


Ibland får jag dåligt samvete när jag ser hur glada mina blommpr blir när de får vatten.. Ibland är de så törstiga att de halucinerar om vatten. De ser grönskande oaser i ett hav av sand. De är så törstiga att det inte kommer några tårar när de gråter.

Men de blir väldigt glada när de får vatten!

                                
Jag var på Claes Olson och tittade på vinkelhakar i lördags. Jag tittade på en som kostade 27 kr. Ett bra pris tycker jag. Den som hängde på hyllan brevid kostade 195 kr. Hur kan det vara så stor prisskillnad? Vad kan göra en vinkelhake så dålig att den kostar en sjundedel av en annan? Inget, kom jag fram till . En billig hake duger bra åt mig och min verktygslåda. Handlar ju inte direkt om en yxa utan egg eller en hamare med ett löst handtag. En vinkelhake kan ju inte ha några direkta säkerhetsrisker, så jag köpten den. När jag kom hem insåg jag att kanterna på den är väldigt vassa!

Skärsåren som kommer dyka upp i mina händer efter att ha använt den kommer i alla fall vara fint vinkelraka.

En annan som gjorde vinkelräta saker var Mondrian och Mondrian gjorde konst och konst gör även jag och om man vill titta på den kan man gå in på http://kanina79.deviantart.com/ och kika. Än så länge har jag ett par foton och några akrylmålningar men jag planerar att lägga ut några blyerts- och kolteckningar också.

Mina chokladbollar som jag gjorde är slut. Undrar vem som har ätit upp dem. Kanske har möss i kylen, speciellt anpassade till kallt klimat och mörker. En korsning mellan isbjörnar, kackelackor och bisamråttor. Varför finns det inte kackelackor här uppe? Ska inte de klara en atombomb? Kanske är ett pr-trick från deras sida. De är lika ömtåliga som alla andra småkryp fast de har lurat i oss att de överlever så det är ingen som testar att mosa dem. Äcklighetsfaktorn spelar ju också in. Jag tror att arten på mina kylskåpsmöss är frusmus (Polarus Frysus musus på latin). De lever på isbitar och chokladbollar och bygger bon bakom senapen.

I söndags var jag på oscarsgalan...eller kanske mer En Oscarsgala än Den Oscarsgalan. Var hemma hos min f.d. chef och tittade på galan med mina f.d. bioarbetskamrater. Vi har som tradition att se den på bion tillsammans varje år men nu har ju bion som bekant stängt så vi fick improvisera lite. Vi tänkte att nästa år ska vi vara med på den riktiga galan. Tänkte att bästa sättet att få komma dit är att göra en film. Eftersom vi har ont om tid får det bli en kortfilm som blir nominerad i bästa utländska kortfilmskategorin. Och eftersom jag är kort så tyckte alla att jag skulle passa bra i en kortfilm. Det blir en dokumentär. Alla kontroversiella ämnen måste ju tas upp så den ska att handla om en tjej (jag) som måste sluta jobba på en biograf och blir deprimerad och lägger sig framför tåget men lyckas inte ta sitt liv utan blir bara av med benen. Hon är naturlligtvis både antisemit och rasist men blir vän med den mörkhyade juden som blir hennes personliga asistent och omvärderar hela sitt liv.
 
Ja, den kommer garanterat vinna en Oscar. Jag måste ju offra mina ben för att dokumentären ska bli realistisk men vad gör man inte för en oscar? Vi tänkte börja med att vara med på uppsalas kortfilmsfestival och sen vinna en guldbagge och sedan vidare till oscarsgalan. Lätt som en plätt.

Nu hoppas vi bara att oscarsgalan är handikapanpassad. Vore ju lite snopet om jag inte kunde vara med när jag har offrat både benen och mitt rykte för filmen.

Jag tror att Film i västerbotten kommer bli lyriska över idén och tjippa in med några miljoner när de får höra att den ska vinna en oscar...eller varför nöja sig med en?

Idag har jag färgat öronen...eller egentligen var det kanske håret som skulle bli rött. Alltid lika underbart när man står där i duschen och ska skölja ur färgen och märker hur det röda vattnet stiger och stiger upp efter fötterna, stopp i avloppet. Jag fantiserade lite när jag stod där med rött vatten upp till fotknölarna, tänk om det hade varit blod. Den ökända mördaren Nina... Undrar vad Aftonbladet skulle döpa mig till. 27-åringen är säkert redan upptaget och inte så originellt. Umestrangler kanske, fast då hade det kanske inte blivit så blodigt... Varulvskaninen är ju också upptaget efter Wallace & Grommit-filmen... De skulle nog gå på klassikern Nina the ripper. Jag slutade dock fantisera ganska snabbt för man har ju sett i skräckfilmer att plötligt blir fantasierna sanning och man står där i riktigt blod...å det vore ju lite småtrist.

Jag har för övrigt kommit på flera positiva saker med att ha dåligt minne!
Vitaminerna som ska räcka en månad räcker i minst tre månader. D.v.s. väldigt ekonomiskt.
Man har mat i frysen som man inte kom ihåg att man hade så man slipper handla. Både ekonomiskt och bra för eremitambitionerna.
Om man istället har glömt att man har ätit upp maten i frysen så hjälper det en på traven till att bli en hungrig och lidande konstnär.
Man glömmer bort alla dumma saker man gör.
Man kommer inte ihåg när folk har berättat ett skämt förut så man kan skratta äkta när man hör det för 5e gången. Ja det finns så många fördelar. Finns säkert fler som jag inte kommer ihåg också.

Damen som satt framför mig på bussen till stan hade en fin hatt. Den var lila och luden ovanpå. Jag ville klappa den och känna om den var len... men jag lät bli...

Jag försökte ladda upp en bild men det gick inte. Ibland ställer livet en inför svåra utmaningar. Vad är världssvälten i jämförelese med att inte kunna ladda upp en bild!? Jag har ju ritat den själv å allt.

Jag har funderat lite igen...jo det händer med jämna mellanrum att jag funderar.

Jag har märkt att om jag ställer in min järngryta med mat i kylen så färgas ibland maten av grytan. Idag märkte jag att maten smakade lite metall. Så min fundering är, finns det en risk att jag blir förgiftad eller är det bara nyttigt med lite järntillskott? Är ju inte så bra att få i sig tungmetaller. Är järn en tungmetall eller bara en tung metall? Skålen vägde nog mer än maten som var i den, så innehöll maten metall så var den inte så värst tung i alla fall.

                           
 

I natt drömde jag att jag stod i en kö på ett konditori/café. Jag kunde inte bestämma mig för det fanns massa olika chokladkakor och tårtor så jag lät nästa kund gå före mig medan jag funderade men när det var min tur och jag hade bestämt mig för en chokladtårta var allt slut!!!! Snacka om mardröm! Expediten sa nåt syrligt till mig om att så går det när man inte kan bestämma sig. Sen såg jag att det fanns jättemånga prinsesstårtor som var delade så då frågade jag om jag kunde få en bit av dem men det fick jag inte. Snacka om bakslag nr 2. Hon sa att man var tvungen att köpa en hel tårta och viste inte var de delade tårtorna kom ifrån.... de hade lixom blivit kvar gamla tårtor. 

När jag vaknade och hade ätit frukost åt jag av mina chokladkakor som jag bakade. De var ju inte nån tårta men de är ju choklat iaf. Jag tror att jag måste ta en tur till Café STARZ fikabufé snart igen. 
                  
(bilden kommer från http://6bilder.se/index.php ...som man också kan se på adressen ovan..men det ärju bäst att säga det iaf)

Dress Like A Millionaire... to Impress Your Friends ...

Bra reklam man får i mailboxen ibland! Jag tror att mina vänner skulle bli mycket imponerade om jag klädde mig som en miljonär!

Jag skulle förmodligen redan ha varit miljonär.  För nån vecka sen vann jag på ett sydafrikanskt lotteri vid namn BRITISH SOUTH ARICAN 2010 WORLD CUPBID ONLINE GAME - 2007, som jag för visso inte hade deltagit i men de var så snälla att lotta ut pengar på min e-postadress! Att det finns så mycket godhet i världen.  Jag måste dessutom vara väldigt lyckosam, för jag vinner flera gånger om året.

Your name has therefore been approved to claim a total sum of  £1,000,000.00 (ONE MILLION BRITISH POUND STERLING ) in cash, which is the winning  prize for Second category winners.

Min vän Vewwo skrev på sin blogg en lista över konstiga människor som hon har träffat på tåg under åren. Jag skulle också kunna berätta några tåghistorier och jobbhistorier men för att svara på frågan hon ställde i en "komentar" om kufen jag träffade så ska jag här berätta för er.

Det hela utspelade sig på en parkbänk en solig dag i Umeå. Jag satt där bland blommorna och läste i godan ro när en man kom fram till mig. Han var en aning kontaktsökande och slog sig ner på armstödet och började prata med mig. Jag som är både snäll och social tänkte att han kanske bara ville säga hej och gå sen...som det brukar vara. Han pratade...och pratade... jag läste lite demonstrativt i min bok samtidigt som jag inte ville vara otrevlig så jag sa lite artigt, Jaha, säger du det, när jag bläddrade sida. Mannen fortsatte prata..om hela sin livshistora. Det började med en barndom på Teg och gick vidare till att bli en mer och mer tragisk monolog. Han började gråta. När han kom fram till att han hade suttit i fängelse blev jag lite nyfiken och kunde inte längre koncentrera mig på boken och frågade istället, varför det? Varav han svarade att han hade mördat en man.

Nu kan man naturligtvis tycka att det var läge att gå därifrån men jag måste erkänna att det väcktes en skräckblandad nyfikenhet hos mig och jag satt ju i en park mitt på ljusa dagen så jag frågade istället, Jaha, hur gick det till? Och tänker att det kanske var en olycka. Varav han svarar, jag högg honom med ett stämjärn. Nu tänker du åter att varför sprang inte den dumma flickan därifrån!? Och jag måste erkänna att tanken fans där, men mannen grät och var ju inte hotfull...om man inte räknar att han just hade berättat för mig om ett kallsinnigt mord.. och jag var ju som sagt lite nyfiken. Är ju inte varje dag man pratar med en mördare (hoppas jag) så jag frågade honom vad som fick honom att göra det och han svarade sanningsenligt att killen hade mobbat honom.

Vad säger man? Jaha, det var ju tråkig. Ops, så kan det gå....

Han tyckte att vi hade haft ett givande samtal och berättade för mig att han bodde på ålidbacken sedan många år tillbaka och  ville gärna ha mitt nummer och veta var jag bodde för vidare samtal. Jag kände inte riktigt för att berätta var jag bodde så jag mumlade nåt och viftade i en obestämbar riktning.   

Ja, nu vet ni vad jag gör en vanlig dag på stan och varför jag aldrig hinner shoppa nya kläder. Ja, ni vet, det vanliga.

                   

Det blev skridskoåkning idag också, som jag sa. Jag känner att jag kommer få träninsverk imorgon, ordentlig sådan,  i jumskarna och fotlederna...och ryggen...och...och..och... fast jag åkte i lite mer än en och en halv timme så idag känns det inte fullt så pinsamt. Det kanske är bra träning. Man spänner ju alla möjliga muskler för att inte tippa. Frisk luft får man ju också på köpet. Jag kan nu meddela att jag numera känner mig ganska bekväm med att svänga åt höger också när jag åker frammåt...bakåt är det värre med, där får jag nog vara nöjd med vänstersväng ett tag till. Man lär så länge man lever och det hoppas jag att jag fortsätter att göra även efter att vintern är slut trots min hjälmlöshet. Jag klarade till och med ett litet hopp...ja med betoning på litet..microskopiskt...vid närmare eftertanke kanske det  inte ens var hopp...kanske var mer en vändning..såg nog mer ut som att jag svängde och tappade balansen...men jag tycker bestämt att jag kände att jag hoppade till lite i en bråkdel av ett ögonblick.

Det snöade när jag åkte. Jag la mig mitt på skridskobanan och stirrade upp i himlen. Det dalade ner snöflingor på mig. Jag gjorde en snöängel också. Lysnade på musik i mp3-spelaren. Jag vågade inte ligga där så länge i fall någon skulle komma och tro att jag hade trillat och var medvetslös eller nåt men det var väldigt vackert. Önskar att jag kunde ha legat där längre. Himlen var lite röd och lamporna runt banan hade slagits på. När jag kom dit var det mörkt på banan. Det var lite läskigt att åka när jag inte såg riktigt hur jag åkte men efter ett bra tag kom det ett par killar som skulle använda banan brevid med rink och de tryckte på en magisk knapp i ett magiskt elskåp så det blev magiskt ljus på båda banorna. Man skulle nästan kunna säga att det var magi.